Den gröna ön: resurs eller museum : om naturresursförvaltning i Malawi, Afrika

Abstract: Vilket motiv och vilken metod som används för att bevara ekosystem, växt- och djurarter har skiftat under olika epoker. Idag skyddas naturreservaten genom mer eller mindre lyckade metoder, och för att lyckas behövs olika faktorer uppfyllas. I skogsreservatet Thuma i Malawi arbetar en ickestatlig organisation med att bedriva ett naturvårdsprojekt med syfte att rehabilitera områdets ekosystem. Fokusen, i denna deskriptiva studie har varit huruvida den historiska utvecklingen inom naturvården, från stängsel och utestängande till involverande och deltagande, mot Community-based conservation, har fått genomslag i naturvårdsförvaltandet av Thuma samt hur dessa strategier påverkar befolkningen runt reservatet. Genom observationer och intervjuer med bland annat by-överhuvuden, reservatarbetare och företrädare för förvaltarorganisationen har situationen i och kring reservatet kunnat kartläggas. Naturvårdsförvaltningen i Thuma har utan tvekan influerats av mer nutida bevarandeteoretiska synsätt. Detta genom att organisationen betraktar reservatet som en resurs som kan och bör ge lokalbefolkningen ett ekonomiskt incitament för att acceptera och därmed hjälpa till med bevarandet. Genom att bland annat stötta lokala Community-based organisations och deras projekt, förmedla kontakter och volontärer till skolor samt anställa lokal personal vid konstruktionsarbeten, skapar organisationen ett band mellan sig själva, reservatet och befolkningen. Men förhållandet dem emellan är inte reciprokt, utan enkelriktat och sker utifrån organisationens goda vilja och dess förmåga att samla in pengar. Beslut rörande förvaltandet av reservatet sker inom organisationen utan inblandning av lokalbefolkningens idéer.