Leopardens underarter och konflikten med människan

Abstract: Leopard (Panthera pardus) räknas som ett av de fem stora kattdjuren inom släktet Panthera, och är den art av de vilda kattdjuren som har störst geografisk spridning i världen. Med avstånd som sträcker sig från Afrika i väst och delar av Ryssland i öst, är det inte så konstigt att flera skilda underarter uppstått. Som helhet är arten leopard klassad som nära hotad av IUCN, International Union for Conservation of Nature, men flera av dess nio underarter är starkt eller akut hotade. Genom litteraturstudier och statusrapporter från IUCN ges i denna undersökning en kort sammanfattning av hur distributionen av leopardens underarter ser ut i världen, samt vad som utgör deras största hot mot en fortsatt överlevnad. Generellt sett har leoparden många egenskaper som talar för en positiv framtid. Arten har en bred variation på möjliga byten och föda, och är något av opportunister när det kommer till jakt. De kan anpassa sig till, och leva i miljöer så som skog, savann, stäpp och bergslandskap. Inte minst är deras skygga natur en fördel när det kommer till möten och nära samlevnad med människor, även om samma egenskap gör det desto svårare att studera dem. Majoriteten av gjorda studier kommer från Afrika, dock hittas de fem underarter som listas som starkt eller akut hotade av IUCN, i olika delar av Asien. Trots den ojämna fördelningen när det kommer till forskning och publicerade artiklar, står det ändå klart att det stora hotet som finns mot leoparder i världen är människan. Förlust och fragmentering av habitat lämnar isolerade subpopulationer av underarter, som blir sårbara inför en bristande genetisk variation. I takt med minskande habitat, till följd av bland annat urbanisering och uppodling av mark, reduceras även antalet vilda bytesdjur och attacker på tamboskap blir ett faktum. Konflikten mellan leoparder och människor blir här direkt märkbar, då många boskapsägare i vedergällning dödar det rovdjur de tror ligger bakom attackerna, varav leopard kan få stå till svars för både sina egna men även andra karnivorers ageranden. Än så länge anses leoparder i Afrika fortfarande existera i större mängder, dock mer fläckvis utspridda än förr. Men med en växande befolkning och mer brukning av mark är populationstrenden av leoparder på nedgående, och i Asien ser läget som sagt redan mörkt ut för några underarter. För att bevara leopard som art, samt dess underarter, krävs mer riktad forskning, inte minst när det kommer till de socioekonomiska aspekterna. En plan för samlevnad måste till för de människor som lever nära leoparder och som står i risk för att drabbas av till exempel ekonomiska förluster vid boskapsattacker, och om möjligt bör natur och potentiella habitat sparas för bevaring av leopard, men även andra djurarter.