Stensträngläggning i stärkelsepotatis : ekonomisk kalkylering

Abstract: Detta examensarbete är uppbyggt på ett försök som är gjort på Gretelund och går ut på att se om man kan tjäna pengar på att inte stenstränglägga till stärkelsepotatis. I försöket jämfördes två olika etableringsmetoder för potatis, vilka var stensträngläggning och kultivering innan sättning. Vi tittade även på lite andra parametrar så som markpackning, spill, upptagningshastighet, stärkelsehalt, lagringsförluster och mekaniska skador, som kan påverka ekonomin i stärkelsepotatisodling. Dessutom har vi gått igenom en del gamla försök som är gjorda inom liknande område, där man har studerat stensträngläggning. Många av försöken är gamla, men principen är den samma som idag. Det man har försökt i många av försöken är att kombinera olika maskiner för att hålla nere maskinkostnaderna. Man har även kollat på hur mycket sten jordarna innehåller, och det varierar mycket mellan de olika försöken. Den data vi har fått in från vårt försök har vi sedan använt för att väga ihop för och nackdelar med de olika etableringsmetoderna. Vi har försökt att sy ihop alla moment från det att man etablerar potatisen tills att den är i fabrik. Då har vi t.ex. tittat på hur mycket det kostar att transportera den sten som kommer med vid upptagning tills potatisen är i fabriken. Olika kalkyler har gjorts med olika upplägg med folk på upptagaren och utan folk, för att se vilka skillnader det kan bli mellan etableringsmetoderna. Vi har dock inte tagit så stor ekonomisk hänsyn till skador pga. att det inte har någon stor betydelse i stärkelsepotatisodling. Det var dock stora skillnader i mekaniska skador mellan de två olika etableringsmetoderna. Det vi har kommit fram till är att så som Gretelund kör idag, alltså med uppkupning, stensträngläggning sedan sättning, skulle de kunna tjäna 638 kr/ha om man inte stenstränglägger och istället kultiverar innan sättning. Men skulle man istället ha folk på maskinen som sorterar bort stenen innan transport skulle man kunna tjäna 473 kr/ha på att stenstränglägga. Det var förhållande vis lite sten i vårt försök, om man jämför med andra försök vilket gör det svårare att räkna hem stensträngläggningen. Vi såg även en skördeökning på det stenstränglaggda med 1,5 ton/ha vilket säkert kan bli mer på andra jordar. Även om det inte hade någon större betydelse med skador så kan man se en stor skillnad mellan etableringsmetoderna. I det som stenstränglades var det 3 % starka och 19 % svaga skador mot 10 % starka och 39 % svaga skador i det som var kultiverat. Vi tror att även om det är en stor kostnad att stenstränglägga så tjänar man på det i längden, beroende på hur mycket sten det finns i fältet. Men för Gretelunds del tycker vi att det lönar sig att stenstränglägga. Det kommer antagligen bli stora slitagkostnader på sättaren och upptagaren om man inte stenstränglägger och lagringsförlusterna kommer förmodligen att öka, även om det inte visar sig i vårt försök. I det stora hela är det en ganska liten kostnad om man ser till vad hela insatskostnaden är i potatis, så därför kan man se stensträngläggningen som en liten säkerhet för att göra det bästa möjliga för potatisen.