VAT and E-services

Abstract: Framväxten av elektronisk handel under 1990-talet ansågs av både OECD och EU skapa såväl förutsättningar för stora vinster för företag som stora utmaningar för skattemyndigheterna. Till sin natur är elektronisk handeln global, omedelbar, utan traditionella gränser och genomförs med relativ anonymitet . Dessa aspekter innebär svårigheter för ett traditionellt skattesystem. Enligt sjätte mervärdesskattedirektivet beskattades elektroniska tjänster enligt ursprungslandsprincipen. Detta fick till följd att leverantörer av elektroniska tjänster som inte var etablerade i EU inte omfattades av mervärdesskatt för sina leveranser till kunder inom EU. Samtidigt var leverantörer av elektroniska tjänster som var etablerade inom EU föremål för mervärdesskatt för omsättningar både inom EU och utanför EU vilket skapade en konkurrensnackdel för dem i förhållande till utomeuropeiska leverantörer. För att hantera denna och andra problem som den elektroniska handeln medförde så införde EU särskilda regler för elektroniska tjänster i mervärdesskattedirektivet i början av 2000-talet. I enlighet med dessa så skulle de flesta elektroniska omsättningar, inklusive de som genomfördes av leverantörer etablerade utanför EU, beskattas på destinationsorten . För att underlätta för dessa leverantörer att efterleva sina skatteförpliktelser så infördes en särskild ordning med en kontaktpunkt. Enligt denna särskilda ordning så kan en icke-etablerad leverantör välja att registrera sig för mervärdesskatt i en " identifieringsmedlemsstat " i stället för att behöva registrera sig i varje medlemsstat där denne har kunder. Trots detta så bär leverantörerna en betydande börda i att de är tvungna att lokalisera och identifiera sina kunder, något som har visat sig vara svårt i en digital kontext . Vidare så lider systemet av genomdrivandesvårigheter. Dessa problem kommer sannolikt att förvärras inom den närmaste framtiden eftersom alla elektroniska tjänster ska beskattas på destinationsorten från och med den 1 januari 2015. Även om EU har antagit komplexa tillämpningsföreskrifter för att med större säkerhet kunna lokalisera och identifiera köpare av elektroniska tjänster är det osäkert vilken effekt dessa insatser kommer att ha. Paradoxalt nog kan en teknisk lösning beträffande skatteinsamlingen vara det bästa sättet att lösa dessa ur teknik sprungna problem.