A study of the presence and content of landallocation policies

Abstract: En markanvisning kan beskrivas som en option för en byggherre att ensam, under en viss tid, få förhandla med en kommun om att få förvärva och bebygga ett kommunalt markområde. Målet med  en  markanvisning  är  att  den  ska  leda  fram  till  en  detaljplan  och  en  marköverföring. Markanvisningsprocessen bör vara transparent och förutsägbar för att marknaden ska fungera väl och byggherrarnas etableringsvilja bibehållas. Detta kan markanvisningspolicyer underlätta. En markanvisningspolicy är ett, ofta politiskt antaget, dokument som berör markanvisningar, där tilldelningsmetoder, byggherrekriterier och prissättning av marken ofta tas upp. Detta examensarbete utgör en studie av markanvisningspolicyer i Sveriges 35 folkrikaste kom- muner. Fokus ligger på att granska den generella förekomsten av dessa policydokument och dess aktualitet.  I  förekommande  fall  granskas  även  innehållet  i  markanvisningspolicyerna,  bl.a. avseende:     Definition av begreppet markanvisning     Benämning och användningen av olika markanvisningsmetoder     Om prissättningen behandlas Totalt  har  17  av  de  35  kommunerna  som  studerats en  markanvisningspolicy  tillgänglig  via hemsidan.  De  flesta  av  kommunerna  definierar  vad  som  avses  med  en  markanvisning. Definitionen skiljer sig åt mellan de olika kommunerna, men har i stort samma innebörd: att en byggherre under en viss tid har ensamrätt att utveckla ett bebyggelseprojekt tillsammans med kommunen för att slutligen uppföra projektet. Markanvisningsmetod skiljer sig åt mellan kommunernas policyer. Ett par kommuner anger att anbudsförfarande ska användas i första hand. Fyra kommuner anger att "markanvisningar i normala  fall ska ske i konkurrens ". Två kommuner anger att direktanvisning bör användas undantagsvis. I 13 av 17 markanvisningspolicyer behandlas prissättningen, dock sällan utförligt.