Barns möjlighet till medverkan i BKA-processen : exemplifierat genom Sylteskolan i Trollhättan

Abstract: Under de två senaste decennierna har barn och unga börjat ses mindre och mindre som enbart blivande vuxna utan allt större värde har också satts på barndomens egenvärde. Barnen ses mer och mer som kompetenta och självständiga individer som besitter en expertkunskap om den egna utemiljön. Genom FN:s konvention om barns rättigheter har barn och unga fått en allt starkare ställning och en allt starkare röst. Enligt konventionen måste barns bästa alltid beaktas i beslut som påverkar det enskilda barnet eller barnet som grupp och för att fastställa barnets bästa måste barnets egen röst göras hörd. Målet med detta examensarbete är att med kunskap kring barns rättigheter, metoder för barns medverkan, och genom exempel på arbetsmetoder för barnkonsekvensanalyser problematisera användningen av barnkonsekvensanalyser som metod för att säkerställa barns rättigheter. Examensarbetet består av två olika nivåer; en generell och en specifik nivå. Den generella nivån består av en kunskapsinsamling kring tre stora ämnesområden; barns rättigheter, metoder för barns medverkan samt barnkonsekvensanalyser som arbetsmetod. Den specifika nivån består av en empirisk studie där Sylteskolan i Trollhättan står för platsen och där metoden har varit att testa olika metoder av medverkan för barn. De metoder som valdes ut och testades grundar sig i den kunskapsinsamling som gjordes och bestod av en enkätundersökning, en kartövning samt gåturer. Under arbetets gång har perspektivet växlat mellan de olika nivåerna och genom att dra kopplingar mellan dessa har arbetet förts framåt. Detta har varit ett försök till att se hur ett specifikt fall kan relatera till den mer generella litteraturen kring de tre ämnesområdena, och vise versa. Syftet med arbetet som helhet har varit att öka och sprida kunskapen kring ämnesområdet. Resultatet från kunskapsinsamlingen visar på att en barnkonsekvensanalys behöver anpassas bättre till fysisk planering. Det behöver bli tydligare i vilken fas i planeringen den skall utföras, hur den skall utföras och vem som har ansvaret. Vidare behöver vikten av barns medverkan och vikten av att kombinera och utveckla alternativa metoder för medverkan stärkas och kunskapen om detta bör spridas. Resultatet visar på att det finns behov av vidare utveckling av barnkonsekvensanalyser som arbetsmetod vid fysisk planering och gestaltning. Ett första utkast till arbetsprocess för en barnkonsekvensanalys för den här skalan har utformats utifrån de slutsatser som dragits från både den generella och specifika nivån. Arbetsprocessen är ett första steg till att försöka svara på den problematik kring barns medverkan och barnkonsekvensanalyser som framkommit under kunskapsinsamlingen.