Chromogranin A i blod och i saliv hos hundar

Abstract: Chromogranin A (CgA) är ett protein som finns i chromaffinceller i binjuremärgen och sympatiska nervändar. CgA frisätts tillsammans med adrenalin och noradrenalin, transmittorsubstans i sympatiska nervsystemet, genom exocytos, vid ökad sympatikusaktivitet. Det finns studier som tyder på att en produktion av CgA kan ske även i spottkörtlarna. CgA koncentrationen i blodet har hos människa visat sig vara en känslig biomarkör för att förutsäga mortaliteten hos patienter med olika livshotande tillstånd. CgA-nivåer i saliv har också visat sig vara en möjlig markör för psykologisk stress. CgA har även hos hundar påvisats i flera olika neuroendokrina vävnader och neuroendokrina tumörer. CgA koncentrationer är mätbara i både blod och saliv hos hund, men korrelationen mellan CgA koncentrationer i blod och saliv har inte tidigare studerats. På humansidan finns det både studier som har påvisat och studier som inte har påvisat någon korrelation mellan CgA koncentrationer i blod och saliv. Hypotesen som prövades i detta arbete var om det finns en korrelation mellan CgA-nivåer i blod och saliv hos hund. Dessutom ville vi undersöka om CgA-nivåerna varierar under dygnet hos friska hundar. Ytterligare ett syfte med denna studie var att utpröva en enkel icke invasiv metod för insamling av saliv och utvärdera huruvida salivinsamling innebär ett mindre stressmoment för hunden jämfört med blodprovstagning. Om metoden fungerar skulle djurägaren kunna ta prover från sin hund i hemmamiljö. Blodprov och salivinsamling skedde från fem treåriga beagletikar utan kända sjukdomar, fyra gånger per dag under tio dagar. Provtagning skedde innan och efter utfodring samt innan och efter promenad/studentövning . Innan varje provtagningstillfälle studerades hundarnas beteende och noterades i ett deskriptivt beteendeprotokoll. Den salivinsamlingsmetod som visade sig vara den bästa var att placera en polyeterskumsvamp i munnen, buckalt på bägge sidor kaudalt om överkäkens fjärde premolar. Hundarna verkade uppleva salivinsamling som ett större obehag än blodprovstagning och endast 95 av 200 salivprover gick att analysera på grund av otillräcklig salivmängd eller för högt mukusinnehåll. Denna salivinsamlingsmetod är därför inte att rekommendera för vidare studier av CgA. Ingen korrelation mellan nivåerna av CgA i blod och saliv kunde påvisas (p = 0,075). Medelvärdet ± standardavvikelse för CgA koncentrationerna i blod respektive saliv var 0,93 ± 0,20 respektive 0,84 ± 0,36 nmol/L. Inga signifikanta skillnader i CgA-nivåer i plasma mellan de olika provtagningstillfällena (p > 0,69) kunde påvisas. Däremot var CgA koncentrationerna i saliv signifikant högre vid dagens första provtagningstillfälle, innan utfodring, jämfört med övriga provtagningstillfällen (p < 0,008).