Too Good to be Protected: The exclusion of shapes that give substantial value to the goods from trade mark protection

Abstract: Enligt varumärkesrätten inom Europeiska Unionen (EU) är alla kännetecken som kan uppfattas med något av våra fem sinnen möjliga att registrera som varumärken om de kan återges grafiskt, samt kan särskilja ett företags varor och tjänster från andra företags. I Artikel 2 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (VD) samt Artikel 4 Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (VF) är formen på en vara eller dess utstyrsel möjlig att skydda inom varumärkesrätten om de uppfyller de i lagen uppställda kraven. Rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) har påvisat att konsumenter inte är vana att uppfatta formen av en vara som förmedlare av ett kommersiellt ursprung och därför ställs det i praktiken högre krav på ett sådant kännetecken för att det ska anses vara särskiljande – formen måste avvika i betydande grad från vad som är normen eller sedvanan inom den berörda marknaden. Om formen av en vara eller dess varuutstyrsel inte anses ha särskiljningsförmåga vid skapandet, kan formen genom sin användning uppnå särskiljningsförmåga i enlighet med Artikel 3(3) VD samt Artikel 7(3) VF. Emellertid ska formen på en vara eller dess utstyrsel nekas registrering enligt Artikel 3(1)(e)(iii) VD samt Artikel 7(1)(e)(iii) VF om detta kännetecken anses bestå av en form som ger varan ett betydande värde. Det är inte heller möjligt att ge varumärkesskydd till en form som efter inarbetning blivit särskiljande om denna form ger varan ett betydande värde. Det bakomliggande syfte till det preliminära registreringshindert i Artikel 3(1)(e)(iii) VD samt Artikel 7(1)(e)(iii) VF, är att säkerställa att former som det finns ett konkurensrättsligt frihållningsbehov av ska vara tillgängliga för alla konkurrenter att använda. Vidare är ett varumärkesskydd mer konkurrensbegränsande än övriga immaterialrätter eftersom detta inte är tisdbegränsat. Men vad är då ”betydande värde”? Vad för slags värde är det som avses i regeln? Ekonomiskt eller estetiskt? Dessa frågor har sedan tillkomsten av VD och VF lämnats obesvarade av EG-domstolen och såleds finns inga prejudikat från den högsta domstolen inom EU hur man ska tyda och tillämpa regeln. Mot bakgrund av det nämnda har syftet med detta examensarbete varit att undersöka om förarbeten till VD och VF, rättspraxis samt riktlinjer som tillkommit på nations- samt gemenskapsnivå, påvisar några gemensamma nämnare om hur undantaget för former som ger betydande värde kommit att tolkas samt tillämpas av domstolar och registreringsmyndigheter. Vad som framkommer i analysen av dessa rättskällor är att förarbetena till VD, VF och Varumärkeslagen (1960:664), samt de riktlinjer för registrering av varmärken som används av registreringsmyndigheten i Förenade Kungadömmet (FK) och vid Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (OHIM), ger ingen vägledning som är klargörande om hur undantaget ska tolkas samt tillämpas. Dock påvisar rättspraxis från Överklagandenämnden vid OHIM, Förstainstansrätten samt nationella domstolar i Sverige och FK att det finns gemensamma nämnare för hur detta undantag har kommit att tolkas. De omständigheter som tagits i beaktande vid bedömningen i rättspraxis är hur priset på varan förhåller sig till priset på likartade varor tillgängliga på den relevanta marknaden, vidare om den aktuella formen i jämförelse med likvärdiga varors former avviker från normen på marknaden, tillika om konsumenterna uppfattar formen som ett kännetecken eller om de enbart ser formen som något som ger värde till varan, och slutligen hur tillverkaren själv uppfattar formen. Vid tillämpning av dessa omständigheter har rättspraxis påvisat att undantaget har kommit att gälla främst i förhållande till former som beaktats bestå av klassisk eller retro-design, såsom formen hos Dualits brödrost, ornamentationen applicerad på bestickserien Olga samt formen på en av Bang & Olufsens högtalare. Även om rättspraxis påvisar gemensamma nämnare ges ingen närmare vägledning vad som krävs av formen i sig för att värdet ska uppkomma till ”betydande”. Tillika ifrågasätts den logiska grunden till undantaget sedan rättspraxis påvisar att det enbart är formen på varor som är välkända och allmänt uppskattade som fångas av undantaget, medan former som anses vara minder attraktiva eller bestå av usel design inte nekas varumärkesskydd om formen uppfyller de i lagen uppställda kraven.