En kvalitativ studie av jakt på råbock under våren

Abstract: För 30 år sedan infördes vårbockjakt som idag innefattar länen Västmanland, Uppsala, Gävleborg, Västernorrland och Västerbotten. Anledningen bakom be-slutet är kärnkraftsolyckan som skedde i Tjernobyl 1986 och innebar att radioaktivt nedfall föll över Sverige och att organismer som exempelvis svampar och lavar sög åt sig nedfallet. Organismerna åts av rådjuren och gjorde att de fick höga bequerelhalter i blodet. Då Naturvårdsverket inte såg några juridiska eller biologiska hinder föreslog man jakt på råbock under våren eftersom det skulle innebära att bequerelhalterna skulle vara lägre. Förra året, 2019 startade Naturvårdsverket en översyn av jakttiderna vilket innebär att jakttiden på vårbock granskas igen. Förslaget som är att jakttiden ska ses över ytterligare har varit ute på remiss och 29 aktörer har yttrat sig genom remissvar. Svaren är tudelade, även om majoriteten av dessa aktörer är positiva till att jakten utökas till fler än de län som jakttiden finns idag. Debatten kring vårbockjakt är inte bara omdiskuterad på nationell nivå, utan även på lokal nivå och splittrar jägarkåren. Syftet med denna studie är att undersöka vad för olika aspekter det finns på vårbockjakt, både på en lokal, regional och nationell nivå, med främst fokus på jägarperspektivet. Materialet som är grunden i empirin är en workshop på Naturvårdsverket där jakttidsöversynens beredningsgrupp ingick, remissvaren på Naturvårdsverkets jakttidsförslag samt sju kvalitativa intervjuer med jägare i Uppsala län. Materialet har sedan analyserats genom teorier inom etik, naturresurs-hantering och förvaltning. Resultatet visar att även om vårbockjakten är accepterad och fungerar i Uppsala län, betyder det inte att det inte finns skilda åsikter inom ämnet. Vad som dock gör att tonen kring vårbockjakten i Uppsala län är så god är att det finns en förståelse för de olika aktörernas perspektiv, vilket är en av grundpelarna för en god förvaltning där viltresursen inte överanvänds. Finns det ingen acceptans för de olika perspektiven riskerar förvaltningen av rådjuren att bli en större konflikt vilket är en fara för lokal samförvaltningen i stort. Samtidigt pekar resultatet på att kraftig avskjutning av råbockstammen inte är i linje med nationell jaktetik.