Selectivity in European State Aid? – A comprehensive review of the selectivity criterion applied to tax measures

Abstract: Ekonomiska diskrepanser mellan länder och företag globalt skapar krav och behov för reglering av beviljande av bidrag eller statligt stöd på internationell nivå. I dess frånvaro skulle länder kunna ge vinster till produkter och kringgå konkurrens med otillbörlig förskjutning av varor som skulle ha behövt samma subventioner för att ha en ärbar chans att konkurrera med. Detta skulle bidra till ett ökat gap mellan medlemsstater med mer ekonomisk makt och de med mindre ekonomisk makt. Således, hade det gett bränsle åt en tillsynes instabil världspolitik att emanera ifrån. De grundande medlemsstaterna i EEG-fördraget kom överens om en gemensam definition av begreppet "statligt stöd", inklusive de kriterier som omfattar statligt stöd. Elementen av en fördel, selektivitet, påverkan på handeln, snedvridning av konkurrensen och härrörande från staten. Artikel 107 (1) i TFEU-fördraget finner att något stöd som beviljas av en medlemsstat eller genom statliga medel, i vilken form som helst, som vanställer eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, i den mån det påverkar handeln mellan medlemsstaterna - är otillbörlig. Som tidigare nämnts måste en åtgärd för att kunna utgöra en statligt stödåtgärd, i EU:s mening, innehålla fyra olika kumulativa kriterier som måste vara uppfyllda. När det gäller statligt statsstöd i form av skatteåtgärder kan man dock lätt förstå att kommissionen enkelt kan bevisa de flesta kriterierna. Nationella skatteåtgärder fastställs av medlemsstaten. Underbetalning av skatt kommer att skapa en nedgång som kommer att ge en fördel för någon annan (selektivitet). Denna fördel kan eventuellt hota att snedvrida konkurrensen och om förvrängningen är tillräckligt stor kan den påverka handeln mellan medlemsstaterna. Selektivitets-kriteriet är ett av de mest definierande kriterierna för statligt stöd. Kriteriet ställer komplexa frågeställningar eftersom det inte finns någon harmonisering på gemenskapsnivå av medlemsstaternas skattebestämmelser. Lägg till omständigheten att multinationella företag betalar skatter i olika jurisdiktioner som har olika skattesatser och resultatet av ett svårligen komplext rättsområde tar vid. Således måste bedömningen av förenligheten i artikel 107 (1) i TFEU-fördraget ske genom att det statliga skattesystemet i den stat som beviljar stödet överensstämmer. Medlemsstaternas skattemyndigheter kan ge företagen specifika beslut som är relevanta för deras affärsmodeller för att klargöra hur företaget ska bli skattepliktigt under vissa omständigheter. Medan sådana skattebeslut är lagliga i allmänhet kan de bryta mot reglerna om statligt stöd om de använder metoder för att fastställa överföringspriser utan ekonomisk motivering som avviker från arms längd-principen och som otillbörligt ändrar vinsten för att minska de skatter som de betalar. Men med tanke på att skatteåtgärder traditionellt har knutits till statens suveränitet är regleringen av statligt stöd en känslig fråga. Det finns inga överraskande känslor att det aktuella området väcker ganska stora farhågor från företag som åberopar en medlemsstats fiskala autonomi. Denna avhandling granskar det rättsliga, historiska och sedermera moderna utvecklade omfattningen av statligt stöd som tillämpas på skatteåtgärder inom EU, särskilt när man tar itu med undantagsmetoden och kriteriet för selektivitet. Den analyserar den senaste tidens rättspraxis och kommer fram till slutsatsen att transparensen inom rättsområdet inte är lika klart genomsyrat ur ett rättsdogmatiskt perspektiv. Det visar på ett väl genomarbetat område i konstant förändring med ett visst diffust ställningstagande i frågor som rör selektivitet i skatteåtgärder, särskilt vid tillämpning av undantagsmetoden vid skatteåtgärder.