Utvärdering av förmågan hos Wet Area Mapping (WAM) att beskriva markbärigheten på skogsmark intill vattendrag

Abstract: Att påverka marker nära vattendrag och sjöar medför en särskilt stor risk att förorena och försämra vattenkvaliteten i vattendragen. Risken att påverka kvaliteten i vattnet är kopplat till markens fukthalt, bl. a. via att ökad fukthalt medför ökad risk för körskador. Ur biologisk synpunkt är vattendrag som är vattenförande året om särskilt känsliga. För skogsbruket utgör detta en utmaning, framförallt vid avverkning. Dessa utmaningar bedöms, via den globala uppvärmningens effekter i den boreala zonen, bli större då befintliga scenarion förutsäger mer nederbörd och kortare vintrar. Med nyligt framtagna vattenkartorna får planerare och andra verksamma ett hjälpmedel till att identifiera dessa vattendrag. I denna studie utvärderas förmågan hos en vattenkarta, som används av BillerudKorsnäs AB, att beskriva bärigheten på marker nära vattendrag. Fältdata till studien är insamlat söder om Gävle samt i Mora och i närheten av Orsa. Provytor lades ut längst transekter över vattendrag och markbärigheten, samt parametrar kopplade till markbärighet, insamlades i varje provyta. Datat kopplades ihop med vattenkartan via GPS-koordinater tillhörande respektive provyta. Resultaten påvisar signifikant skillnad (p<0,05) i markbärighet mellan alla vattenkartans fuktklasser utom mellan klasserna ”Torr” och ”Frisk”, där p=0,45. Vattenkartan förklarar markbärigheten med en förklaringsgrad på ca 8 %. Vid utveckling av vattenkartans förmåga att beskriva markbärigheten nära vattendrag bör fokus ligga på att bättre fånga upp markfukten, medelsonddjupet och den organiska ythorisontens tjocklek, då dessa är de parametrar som beskriver markbärigheten bäst. Resultaten visar även att vattenkartan har svårt att fånga upp den naturliga variationen av parametrarna som finns i marken. För att förbättra säkerheten hos vattenkartans prediktioner föreslås därför att vidare studier undersöker fler parametrar, som beskriver markbärigheten, att inkorporera vid beredning av vattenkartan samt effekten av att kartan antingen delas upp i fler fuktklasser, gränserna för fuktklasserna flyttas, alternativt att de fuktklasser där ingen signifikans hittades slås samman.