Att rena mark med växter : en undersökning av fytoremediering som reningsmetod samt tillämpningsprinciper

Abstract: Idag pågår ett stort arbete med inventeringar av många förorenade områden runt om i Sverige. Sanering av dem är ett aktuellt ämne då många av de förorenade områdena återfinns på nedlagda industriområden i centrala delar av städer som nu är aktuella för exploatering. Examensarbetet undersöker den ännu relativt okända saneringsmetoden; fytoremediering. Fytoremediering är en metod som med hjälp av växters biologiska processer antingen kan ta upp, bryta ner eller stabilisera mark- och vattenföroreningar. Till skillnad från schaktsanering som är den vanligaste metoden idag anses fytoremediering vara en ekonomiskt och ekologiskt hållbar saneringsmetod. Fytoremediering kan därför ha möjlighet att få en betydande roll i omvandlingen av gamla industriområden. Fytoremediering är ett nytt område inom landskapsarkitektur och målet med det här arbetet har därför varit att sammanställa den forskning och kunskap om fytoremediering som finns idag ur två perspektiv; fytoremedieringens processer under mark och de upplevelsevärden som växterna kan bidra till ovan mark. Det som framkommit som landskapsarkitektens roll för att kunna bidra till en ökad användning av metoden är bland annat att visa på de mervärden som metoden kan ge till platsen. Till exempel genom att tillfälliga gröna miljöer skapas i utvecklandet av industriområden som ofta har en brist på grönområden. Arbetet syftar till att bland annat undersöka fytoremedieringens möjligheter och utmaningar som saneringsmetod i Sverige. Genom litteraturstudien har det framkommit att tidsperspektivet, både i den fysiska planeringen vid efterbehandling av förorenade områden och den långa tid som metoden behöver för att kunna nå resultat, är hindrande faktorer för att metoden ska testas. Fytoremediering är en komplex metod som kan anses vara osäker då metoden består av många moment, och många olika kompetenser måste därför vara inblandade för att kunna nå ett lyckat resultat. Möjligheterna med fytoremediering har dock visat sig vara många; växternas biomassa kan användas för bioenergi för att ge ytterligare ekonomiska fördelar, metoden kan användas i ett pedagogiskt syfte med involvering av medborgare i planteringsprocessen samt att den kan bidra till ökade rekreationsvärden i det förorenade området. Examensarbetet avslutas med en undersökning av fytoremedieringens lämplighet att användas vid tre vanligt förekommande postindustriella kontexter; gasverkstomter, nedlagda bensinstationer samt soptippar, genom generella principer för utformning av reningsmodeller. Dessa generella principer är utvecklade utifrån den kunskap som presenteras i arbetet och är avsedda att även ge en visuell känsla till de mervärden som kan skapas till platsen genom att använda fytoremediering som saneringsmetod. De framtagna reningsmodellerna i detta arbete visar att det finns möjlighet att kunna skapa variationsrika och spännande miljöer under den pågående reningsprocessen. Resultatet från reningsmodellerna visar bland annat att fytoremediering har potential som saneringsmetod på både gasverkstomter, nedlagda bensinstationer och soptippar. Den komplexa föroreningssituationen som gasverkstomterna har gör dock att fytoremediering möjligen inte kan användas som enda saneringsmetod men skulle däremot vara möjlig att använda som metod både parallellt med andra saneringsmetoder men också parallellt med att platsen exploateras och bebyggs. På grund utav att fytoremediering är en tidskrävande metod och att en snabb saneringsprocess ofta är nödvändig, framkommer det dock att de förorenade platserna som har låg prioritet för åtgärd är de platser där fytoremediering troligtvis har störst möjlighet att testas som metod. Nedlagda bensinstationer och deponier kan vara exempel på sådana platser.