Quasi-governmental organisations - who is responsible in Laval?
Abstract: I Laval målet så höll Domstolen fast att fackförbund ska hållas ansvariga för överträdelser av EU-rätten i form av blockering av den fria rörelsen för tjänster. Den här uppsatsen har som mål att undersöka det juridiska ansvaret för fackförbund och andra organisationer som är skilda från staten och som kan utöva statsliknande krafter – det jag kallar semi-statliga organisationer. De utövar vid tillfällen statens krafter men har de en stats makt? Dessutom, vem borde hållas ansvarig för överträdelser av EU-rätten när de nämnde krafterna är använda? För att finna svaren på dessa frågor så kommer två EU-rättsliga principer att förklaras, det vill säga direkt effekt och statsansvar. Direkt effekt i EU-rätten, grundad i Van Gend en Loos, etablerade doktrinen där medborgare av medlemsstater kan åberopa EU-rätten i nationella domstolar mot medlemsstaten. Till en början var direkt effekt tämligen begränsad men utvecklades i den följande rättspraxisen, vilken etablerade att direkt effekt inte bara tillämpas på de själva fördragen utan även på förordningar, beslut och direktiv. Eftersom denna uppsats huvudfokus är Laval-målet så är det direkt effekt för direktiv som är fokus häri. Doktrinen om horisontell direkt effekt gjorde det möjligt för enskilda att stämma andra enskilda inför domstol för överträdelser av EU-rätten. Dock så komplicerade Marshall saken genom att förbjuda horisontell direkt effekt för direktiv. Domstolen håller fast vid förbudet även om den har utvecklat alternativ för att inskränka inverkan av Marshall genom en breddning av statsbegreppet och genom konceptet av indirekt effekt. Även om det var introducerat i Van Colson så var det Marleasing som etablerade horisontell direkt effekt för indirekt effekt – eller skyldigheten att tolka all nationell rätt i ljuset av EU-rätten. Principen för statsansvar för skada liden av enskilda som en följd av en överträdelse av EU-rätten hänförlig till en stat etablerades i Francovich vari Italien befanns skyldig till underlåtenhet att implementera ett direktiv som gav vissa rättigheter till enskilda och var således tvungna att betala skadestånd till de enskilda ifråga. Principen utvecklades därefter till alla tillräckligt allvarliga brott begångna av offentliga institutioner som påverkade bestämmelser som hade för avsikt att ge rättigheter till enskilda, där det kunde finnas en direkt kausalitet mellan brottet mot skyldigheten som vilar på staten och skadan liden av de skadelidande. I diskussionen så argumenterar jag för åtminstone ett medansvar för Sverige i Laval-målet på grund av överträdelserna, och omfattningen av dem, rörande omständigheterna i målet. Hur vi alla är ansvariga för våra egna handlingar men att vi ibland inte kan hållas helt och hållet ansvariga för desamma.
AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)