Vegetationens påverkan på gårdens rumslighet : en jämförelse mellan efterkrigstidens och dagens bostadsgårdar

Abstract: Landskapsarkitekten får ofta uppgiften att utforma bostadsgårdar. Ett av arbetssätten som skiljer oss från byggnadsarkitekter är att vi designar med växter. Med växter kan vi skapa rum utomhus som är behagliga att umgås i. Under efterkrigstiden byggdes många bostadsgårdar som ännu idag är omtalade för sitt lummiga utseende och behagliga rumsligheter. Beroende på hur vi landskapsarkitekter väljer att arbeta med växter och deras höjd och placering kan vi skapa olika typer av rumsligheter. Den här studien undersöker hur landskapsarkitekter har arbetat med storlekar på växter under 2010-talet jämfört med efterkrigstiden. Syftet var att identifiera skillnader i val av vegetation och dess användning för att skapa uterum. Studien baseras på Nick Robinsons kategorier för växtstorlekar samt hans begrepp av omslutenhet. Resultatet visar att högre vegetation är mer förekommande i de äldre bostadsområdena jämfört med de nyare vilka domineras av vegetation under ögonnivå. Den högre vegetationen används också i större utsträckning för att skapa avskilda, mindre rum på de äldre gårdarna jämfört med de nyare gårdarna vilka har brist på dessa typer av utomhusrum. Slutsatsen är att de nya gårdarna på grund av den öppna miljön erbjuder sämre möjligheter till enskilda, rekreativa upplevelser.