An examination of the role of sport-trait anxiety and rumination in the relationship between mindfulness and performance

Abstract: Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av prestationsångest och ältande mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation. Det var totalt 53 idrottare (22 kvinnor, 31 män; Målder = 29.32, SD = 12.28 år) från 18 olika idrotter som deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre tillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två möjliga mediatorer undersöktes med hjälp av Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, och Rumination Reflection Questionnaire. Resultaten visade ingen signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad prestation genom varken ältande eller prestationsångest. Resultaten indikerar att ältande och prestationsångest inte medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att mindfulness ändrar förhållandet idrottaren har med ångesten istället för att sänka den upplevda nivån av ångest. Forskning om ältande som en mediator mellan mindfulness och prestation diskuteras som sällsynt, vilket kan göra kunskapen om förhållandet otillräckligt för att göra några bestämda uttalanden. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en heterogen grupp av idrottare med en subjektiv mått av prestation. Vidare forskning bör fokusera på en bestämd grupp och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifik instrument för att mäta ältande. Nyckelord: prestationsångest, dispositionell mindfulness, idrottsprestation, idrottare