Försök med amsuggor i svenska besättningar : ett mindre fältförsök

Abstract: I Sverige ökar antalet levande födda smågrisar, vilket har lett till en ökad smågrisdödlighet. 80 % av de smågrisar som försvinner fram till avvänjning dör under de första 2-3 levnadsdygnen. I Danmark arbetar man mycket med amsuggor i samband med grisningen för att minska smågrisdödligheten och har bedrivit forskning i många år. I Sverige finns det inga försök, bara rekommendationer om hur man kan gå till väga med flytt av ammor i två steg. Syftet med vår studie var att se hur amsuggor fungerar i Sverige, hur suggor och smågrisar påverkas i vårt system. Och om det lönar sig att använda amsuggor rutinmässigt ute i besättningarna. Försöket genomfördes i två besättningar med två-veckorsystem och fem veckors ditid. Två typer av ammor följdes: 4+4 ammor (4 veckor med de egna smågrisarna och 4 veckor som amma) och 1+4 ammor (1 vecka med de egna smågrisarna och 4 veckor som amma). För varje amma valdes en representativ kontrollsugga som jämförelse, d v s försöket hade en parvis uppläggning. I besättning A följdes sju par, tre par 4+4 ammor och fyra par 1+4 ammor och 171 smågrisar. I besättning B följdes 10 par, 5 par 1+4 ammor och fem par 4+4 ammor och 232 smågrisar. I två-veckors system, 5 veckors ditid och tillväxtboxsystem har besättningarna tre grisningsavdelningar: 1,2 och 3. Grisning sker i avdelning 1 och avvänjningsklara smågrisar finns i avdelning 3. Vid användning av amsuggor väljs en 4+4 amma ut i avdelning 3. Suggans smågrisar avvänjs vid minst 28 dagar och suggan flyttas in i grisningsavdelningen (avdelning 1). Här får hon överta en kull med smågrisar som är 4-7 dagar gamla. Denna kulls moder, den s k 1+4 amman, får ta över smågrisar som är övertaliga och saknar spenar hos de andra suggorna. Enligt danska rekommendationer var amsuggorna som användes i försöket unga djur. Resultatet för suggorna i besättning B visade att 4+4 ammorna tappar mycket i hull under sina extra veckor i BB. 4+4 ammorna och 1+4 ammorna skiljde sig inte från sina respektive kontrollsuggor gällande dödlighet hos smågrisarna. 1+4 kontrollsuggan hade 1,2 fler döda smågrisar fram till avvänjning än 1+4 ammorna. Vägningen vid avvänjningen visade att de flesta smågrisar låg i viktintervallet 7-10 kg. I en bidragskalkyl visas lönsamheten för amsuggor baserat på en kalkyl gjord av Petra Mattsson och Barbro Mattsson (2011) vid Svenska Pig. Kalkylen ger ett bra TB och är därför positiv men det finns många faktorer som inverkar på den. Slutsatsen av vårt försök är att det vid användning av amsuggor är ofrånkomligt att flytta djur mellan avdelningarna och detta påverkar smittskyddet. Ammorna bör vara unga djur och de behöver ha ett gott hull. Men det tar mycket på de unga djuren med en så lång ditid som 8 veckor. Att tillämpa systemet är svårt i besättningar med egen rekrytering då det ofta är samma djur som väljs ut till amma. D v s att som amma vill man ha unga djur som är friska och alerta och dessa djur är oftast bäst lämpade för att bli seminerade med renrassperma. Detta för att de är som bäst i sin produktion, inte är lika klumpiga efter grisning och har en bättre exteriör. För en kontinuerlig användning av ammor krävs ett högt antal levande födda och ett stort intresse hos personalen. Denna typ av system fungerar endast i system med 1-veckors och 2-veckorssystem. Efter utfört försök är vi tveksamma till att använda denna typ av amsuggesystem, då den långa ditiden påverkar de unga djuren mycket.