Död ved i vattendrag och kantzon, blå målklassning och NPK+ : en studie av förhållandena på Villingsbergs skjutfält

Abstract: Idag pågår projekt med ambitioner att förbättra vattenhänsynen i skogsbruket för att uppfylla de svenska miljömålen och vattendirektivet 2000/60/EG. Sveriges skogsbrukshistoria har inneburit en allt mindre tillförsel av död ved till vattendrag. Dessa vedbitar fyller många olika funktioner i vatten då de exempelvis skapar habitat för många arter och medför ett mer varierat vattendrag. Denna studie är genomförd på Villingsbergs skjutfält, vilket förvaltas av Fortifikationsverket, och syftar till att ta reda på: 1) volym och antal (LWD, eng. large woody debris) grov död ved i vattendrag och kantzoner samt om volymen död ved varierar mellan olika strömordningar, 2) död ved fördelad på nedbrytningsklasser i vattendrag och kantzoner, 3) om den genomsnittliga dimensionen på död ved varierar mellan kantzoner och vattendrag, 4) beståndstyp i Fortifikationsverkets kantzoner jämfört med riksgenomsnittet, och 5) vilka styrkor, möjligheter, svagheter och risker verktygen blå målklassning och NPK+ har. Resultatet från studien visar på en 5-9 gånger högre volym LWD i vattendrag jämfört med i kantzoner och 10-18 gånger högre antal LWD i vattendrag än i kantzoner. Däremot kunde ingen större skillnad i volym LWD urskiljas mellan strömordningarna i kantzon medan volymen LWD i vattendrag uppvisade en lite större skillnad mellan strömordning 2 och 3. Volymen LWD i kantzoner i denna studie tenderade att minska med ökande nedbrytningsklass medan för LWD i vattendrag kunde det mönstret endast ses för strömordning 2. För såväl kantzon som vattendrag var gran det dominerande trädslaget i alla nedbrytningsklasser. Den genomsnittliga volymen för en LWD var 100 % högre i kantzon än i vattendrag, för längd och diameter var motsvarande siffra drygt 95 % respektive 16 %. Granskog dominerade i kantzon vilket var drygt 21 procentenheter högre än riksgenomsnittet där tallskog var vanligast förekommande. Resultaten av genomsnittlig LWD i kantzon och vattendrag tyder på att för att naturligt skapa grov död ved i vattendrag behöver träd lämnas i kantzoner för att bli grova och gamla. Dessutom skulle åtgärder med ambitionen att öka artrikedomen och fisk i vattendragen kunna genomföras på Villingsbergs skjutfält genom att öka mängden lövträd i de grandominerade kantzonerna. Utvärderingen av Blå målklassning och NPK+ visar att de kan vara verktyg för att öka hänsynen till vattendrag och dess närliggande miljö samt tydliggöra skogssektorns eget ansvar för vattenfrågor. Fördelarna med dessa verktyg är främst att tydliggöra viktiga strukturer och identifiera värdefulla värden i vattendrag dess närmiljö samt att utnyttja dem som nationella standardverktyg. Den subjektiva bedömningen, osäkerheten kring rumslig skala och otydliga kategorier utan motiveringar utgör verktygens svagheter. Det finns en uppenbar risk att dessa verktyg prioriteras bort då vinstmaximering och effektivisering leder till tids-, informations- och kunskapsbrist, kombinerat med svårigheten att bryta gamla vanor.