Råutfodring till hund : överväger nyttan riskerna?

Abstract: Hunden är ett av våra vanligaste sällskapsdjur och de flesta hundägare strävar efter att förse sin hund med bästa möjliga skötsel och omsorg. Att råutfodra hundar anses av dietens förespråkare främja optimal hälsa och intresset för råutfodring ökar allt mer. Trots detta saknas adekvat forskning inom ämnet och att förhålla sig till utfodringsregimen utifrån tillgänglig information kan vara svårt. Syftet med denna uppsats är att belysa vetenskapligt dokumenterade risker och fördelar med råutfodring för att öka förståelsen för de konsekvenser utfodringsregimen innebär. Att utfodra hundar med BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda) grundas i att hunden, liksom vargen, är en karnivor anpassad till en kost bestående av rått kött, organ, tarmar (med innehållande vegetabilier) och ben. Hunden har dock, till skillnad från sin vilda förfader, utvecklat förmåga att bryta ner stärkelse och en skillnad i hundens och vargens instinktiva fördelning av makronäringsämnen i kosten har visats. Ett antal risker associerade med utfodring och hantering av rått kött och animaliska biprodukter har dokumenterats. Dessa innefattar kontaminering med mikrobiologiska agens vilka kan förorsaka sjukdom hos både djur och människor, näringsmässiga defekter som kan leda till bristsjukdomar hos de utfodrade hundarna och direkt mekaniska skador relaterade till konsumtion av ben. Dokumenterade fördelar med råutfodring inkluderar förbättrad tandhälsa, vilken emellertid inte kan anses bero på att fodret är rått, utan snarare är en effekt av fodrets utformning och textur. Den hygieniska kvalitén hos råa fodermedel kan anses lägre än hos värmebehandlat foder. Värt att belysa är dock att förekomsten av mikrobiologiska och kemikaliska kontaminanter i svenska livs- och fodermedel är betydligt lägre än i motsvarande produkter från de flesta andra länder. Av denna anledning måste utfodring med råa, animaliska produkter anses säkrare i Sverige jämfört med i de flesta andra länder. Råutfodring till hund kan i dagsläget anses vara en fullt acceptabel utfodringsregim. Jämfört med kommersiellt foder ställs dock högre krav på djurägarens kunskaper om såväl näringslära som hygien. För att säkert kunna uppskatta råutfodringens potentiella fördelar krävs dock ytterligare forskning.