Seller’s right to cure under the United Nations Convention for the International Sale of Goods (CISG)

Abstract: Förenta nationernas konvention angående avtal om internationella köp av varor är till antalet länder som ratificerat densamma en av de mest lyckade internationella regelverk mellan stater hittills. 62 deltagande länder i den förberedande processen, varav många från olika juridiska system, medförde att kompromisser angående innehållet i regelverket var oundvikliga. Som ett resultat av detta kan tvetydigheter och kontroverser uppstå kring tolkningen av bestämmelser i regelverket. Avsikten med detta examensarbete är att belysa ett av de kontroversiella ämnen som debatterades under förberedelsen av konventionen, nämligen avvägningen mellan å ena sidan säljarens rätt att avhjälpa fel i vara enligt artikel 48 och å andra sidan köparens rätt att häva köp enligt artikel 49. Den huvudsakliga fråga som behandlas i uppsatsen är huruvida en säljare är berättigad till att avhjälpa fel i en vara då densamma har begått ett väsentligt avtalsbrott, när köparen avser att häva avtalet dem emellan. Således är de frågor som avses att bli besvarade i examensarbetet huruvida köparens rätt att häva avtal på grund av säljares väsentliga avtalsbrott enligt artikel 49 har prioritet över säljares rätt att avhjälpa fel i vara enligt artikel 48 oavkortat eller om väsentligheten i säljarens avtalsbrott ska avgöras med hänsyn till säljarens villighet att avhjälpa fel i varan. Dessa frågor kan få betydelse för säljaren då hävning av ett avtal av köparen kan innebära inte bara en förlust av köpeskillingen utan även föra med sig stora lagrings- och transportkostnader för att returnera godset. Rätten att häva ett avtal är också av stor betydelse för en köpare då detta kan vara att föredra framför en avhjälpning av felet i ett förhållande där köparen tappat förtroendet för säljaren eller i en situation där hävning av avtalet skulle innebära en mindre förlust än att avhjälpa felet i kombination med ett skadeståndsanspråk, t.ex. förlust av kontrakt med andra parter. Frågan kan även vara aktuell för köpare vid fluktuerande marknadspriser, vilket kan utgöra skäl för att undersöka möjligheter att dra sig ur avtal för mer lönsamma sådana. För att besvara de ovanstående frågorna har olika metoder för att tolka konventionen granskats. Således har artikel 7 CISG analyserats då bestämmelsen föreskriver de principer enligt, vilka konventionen ska tolkas. I denna mening har det konstaterats att artikel 7 föreskriver att konventionen ska tolkas autonomt, fritt från principer och koncept utvecklade i nationell rätt, samt att bestämmelsen innehåller en ”godtrosprincip” som gäller mellan parter vars avtal regleras av konventionen. Därtill, har det konstaterats att det är förenligt med de principer som är utsatta i artikel 7 att ta hänsyn till rättspraxis och doktrin från olika konventionsstater, förarbeten till konventionen och andra internationella regelverk för internationell handel vid tolkning av konventionen, så som The UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts. Även om doktrinen kring ämnet står delad kan en majoritet urskiljas till fördel för ståndpunkten som förespråkar att artikel 49 inte har företräde framför artikel 48, samt att väsentligheten i ett avtalsbrott ska bedömas med hänsyn till säljarens vilja att avhjälpa fel i varan. En minoritet menar dock att säljaren inte besitter en rätt att avhjälpa fel i vara i det fall köparen har hävt avtalet. Rättspraxis bekräftar den mening som förespråkas av majoriteten i doktrinen i det avseendet att domstolar ser till omständigheten huruvida säljaren är beredd att avhjälpa felet och huruvida ett avhjälpande kan anses som rimligt och möjligt under omständigheterna. Beträffande förarbetena till konventionen har det konstaterats att inget definitivt svar kan ges på frågan om företrädesrätten till artikel 49 i konventionen. Inte desto mindre, har det konstaterats att döma efter de diskussioner som fördes delegationerna emellan vid mötet i Wien så finns tydliga indikationer på att artikel 49 inte skall ges prioritet över artikel 48. Likaså, indikerar diskussionerna att väsentligheten i ett avtalsbrott skall bedömas med hänsyn till säljares vilja att avhjälpa fel i vara. Beträffande ”godtrosprincipen” i anknytning till säljarens rätt att avhjälpa fel i vara har det konstaterats att principen inte är lämpad för att tvinga köparen att tillmötesgå säljarens vilja att avhjälpa fel då principen fungerar i samband parternas intentioner. Således, är principen endast lämplig i situationer då köparen avtalat med säljaren om att avhjälpa fel men sedermera agerar mot sitt löfte. Beträffande användningen av UNIDROIT Principles för att tolka konventionen har det konstaterats att dessa principer talar för att köparens hävning av avtalet inte hindrar säljaren från att avhjälpa fel i varan. Avslutningsvis konstateras att frågan huruvida artikel 49 har prioritet över artikel 48 är avhängig av huruvida ett avhjälpande skulle anses som betungande för köparen. Sådana situationer kan således uppstå då köparen tappat förtroende för säljaren, då säljaren har beretts möjlighet att avhjälpa fel utan positivt resultat eller då ett avhjälpande är att anses som extra betungande under omständigheterna i det enskilda fallet. Således nås slutsatsen att väsentligheten i säljarens avtalsbrott skall bedömas med hänsyn till säljarens villighet att avhjälpa fel i varan.