Krymper barrmassaved vid lagring? : en fallstudie i SCA:s Tövasystem

Abstract: Som en följd av avvecklingen av flottningen i Norrland byggde SCA upp ett system med omlastningsplatser i inlandet där virket skulle lastas om från lastbil till järnväg för vidare transport till sundsvallsindustrierna, det så kallade Tövasystemet. Tövasystemet är uppbyggt av fyra inlandsterminaler belägna i Krokom, Hoting, Bräcke och Östavall. Dessutom finns en mottagande terminal i Töva väster om Sundsvall. Virke körs in med lastbil till terminalerna där det mäts in av VMF och lossas med traktor. Virkesomsättningen i Töva-systemet var 2008 1,8 miljoner m³fub. På dessa omlastningsplatser/terminaler lagras även virket kortare eller längre tid. Det lagret används i virkesförsörjningskedjan som ett bortre industrilager då järnvägstransporterna är tillförlitliga. Under tiden systemet har varit i drift har man kunnat notera att det uppkommit en differens i volym mellan vad som mätts in i Tövasystemet och vad som mätts in vid den mottagande industrin. En hypotes som växt fram genom interna utredningar är att virket krympt genom torkning. Den här studien syftade alltså till att ta reda på om krympning hinner uppstå under normala lagringstider i Tövasystemet och om krympning kan förklara volymdifferensen mellan virket som mäts in på terminal och virket som mäts in på industrin . Tidigare har inga undersökningar genomförts för att undersöka krympning av rundvirke vid lagring.För att ta reda på om krympning skedde har noggranna mätningar genomförts på provstockar av barrmassaved på virkesterminalen i Krokom. Studien omfattade två försöksled. Ett med vinteravverkat och ett med våravverkat virke för att se om det fanns några skillnader i torkningsförlopp mellan dessa. Provstockarna togs från två för området normala slutavverkningar. Lagringstiderna för det vinteravverkade virket var 18 veckor och för det våravverkade virket 14 veckor. Mätningen har genomförts som en sektionskubering med hjälp av omkretsmätningar. Eftersom man förväntade att krympningen skulle gå snabbare i ändarna av stocken, vilket skulle kunna ha lett till en överskattning av krympning vid topp-rotmätning genomfördes sektionskuberingen så att även mätpunkter för topp-rotmätning erhölls. Barktjockleken mättes med skjutmått och barktäckningen skattades med en frekvensstudie då barktäckningen noterades på fyra punkter vid varje mätställe. Vidare så genomfördes fuktkvotsprover på virket genom att såga trissor ur stockarna samt väga och torka dessa. Krympningen under bark i försöket var ca 1 % men den var ej signifikant då standaravvikelsen blev relativt hög under de aktuella lagringstiderna.. Alla uppföljningar påvisade däremot krympning under bark. På bark däremot skedde en signifikant krympning från ca 2 % till ca 4 %. Det förekom ingen skillnad mellan krympningen sektionskuberat och topp-rotmätt. Utvecklingen av fuktkvoten under försökets gång stämde väl överens med tidigare studier där fuktkvot undersökts i andra sammanhang.Krympningen sker först och främst i barken där den uppträder redan vid relativt korta lagringstider. Försöket hade gett samma resultat även om inte sektionskubering hade använts. Krympningen kan förklara en del av de uppmätta skillnaderna mellan de volymer som mäts in i systemet och de volymer som faller ut vid industri.