It is time to eliminate forced labour - An analysis of the Protocol and the Recommendation (2014) to the ILO Forced Labour Convention

Abstract: Denna uppsats utforskar Protokoll till Konvention nr 29 (P029) och rekommendation nr 203 om tvångsarbete (R203). Syftet med denna uppsats är att svara på följande frågor, vad skiljer Protokollet och Rekommendationen från ILO Konventionerna om tvångsarbete i skrift och omfång samt vilken inverkan kommer Protokollet och Rekommendationen att ha internationellt, nationellt i Sverige och nationellt i Thailand. P029 och R203 innehåller flertalet innovativa synsätt och förslag till lösningar på problem gällande hantering av tvångsarbete. Syftet med instrumenten är att komplettera samt belysa och bemöta brister i genomförandet av Konvention nr 29. Detta är dock inte en lätt uppgift, ILOs senaste globala rapport visade på att cirka 21 miljoner människor är offer för tvångsarbete, en industri som sammanlagt genererar 150 miljarder USD i vinst varje år. Konvention nr 29 och Konvention nr 105 fastställer ”vem är ett offer”; P029 och R203 etablerar ”hur antalet offer kan minska”. Detta gör att alla fyra instrumenten är beroende av varandra. P029 försöker inte ändra definitionen av tvångsarbete, istället bekräftar P029 den befintliga definitionen av tvångsarbete i Konvention nr 29. För att P029 och R203 ska kunna göra en praktisk och teoretisk skillnad internationellt, så måste länderna ha en välfungerande och effektiv implementering. Konceptet bakom P029 och R203 är utformat för att vara omfattande men samtidigt lättbegriplig och framförallt lätt att implementera samt genomföra. En sak som eventuellt kan göra stor skillnad praktiskt sett är den förändrade inriktningen från rena skyddsbestämmelser mot bestämmelser inriktade på förebyggande åtgärder samt ett uttalat fokus på grundorsakerna till tvångsarbete och de tidiga stadierna såsom under rekryteringsprocessen av tvångsarbete. För att P029 och R203 ska kunna göra en praktisk och teoretisk skillnad i Sverige, så finns det för det första, ett stort behov av ett förtydligande mellan tvångsarbete och människohandel för enbart sexuella ändamål. Den svenska Rikspolisstyrelsens verkar inte skilja på dessa fenomen vilket skapar problem eftersom Rikspolisstyrelsen utför all nationell insamling av data på detta område. Sverige behöver fler resurser för att samla information och statistik för att kunna genomföra de förebyggande åtgärder som är nödvändiga enligt P029. Sverige har inte en nationell handlingsplan för tvångsarbete och enligt den svenska ILO kommitténs uttalande så är avsaknaden av en nationell handlingsplan den mest kritiska invändningen mot en svensk omedelbar ratificering av P029. Dock är slutsatsen att Sverige kommer att ratificera P029 inom en relativt nära framtid. P029 och R203s påverkan och eventuella praktiska och teoretiska skillnader kommer se annorlunda ut i Thailand från i Sverige. Thailand ser på pappret ut som ett land som hanterar situationen med tvångsarbete väl, men när man tittar på Thailand utifrån statistiken, visar den att Thailand är ett av de värsta länderna i världen gällande tvångsarbete. Detta aktualiserar frågan om en ratificering av P029 skulle göra skillnad på ett praktiskt plan oavsett hur välskriven den är. Intervjuer gjorda med experterna på området visade att Thailand är mycket noga med sitt rykte, vilket gör att Thailand inte fullständigt erkänner Thailand problemet till sin fulla bredd och detta kan vara anledningen till att implementeringen är bristfälligt. Med en växande ekonomi och ökande efterfrågan på arbetare är Thailand en viktig destination för migrerande arbetstagare i regionen. Migrantarbetare omfattas av P029 oavsett invandringsstatus, men att dokumentera migrerande arbetstagare sker väldigt bristfälligt i Thailand. Återigen, måste implementering och genomförande fungera för att migrationsarbetarna ska få förbättringar rent praktiskt med hjälp av P029 och R203. Den thailändska Juntan har visat flera tendenser att de tar frågan angående bekämpning av människohandel på största allvar. Den senaste strategin angående bekämpning av människohandel har en liknande struktur som den i P029 och R203 och med stor sannolikhet har dessa instrument studerats när den thailändska Juntan tog fram sin strategi. Detta innebär att P029 och R203 förmodligen är indirekt påverkande i det thailändska rättssystemet.