Granulocytär anaplasmos – andelen seropositiva hundar som är symptomlösa

Abstract: Anaplasma phagocytophilum är en fästingburen bakterie som kan orsaka en klinisk infektion, granulocytär anaplasmos, hos bland annat hundar. Enligt viss litteratur orsakar dock ofta bakterien endast en subklinisk infektion hos hundar, men det är inte utrett hur stor denna andel är. Syftet med denna pilotstudie är därför att bestämma hur stor andel av hundar, som påvisats vara seropositiva avseende A. phagocytophilum, som inte utvecklar en klinisk infektion av granulocytär anaplasmos. Blodprover samlades från 100 stycken hundar som besökte Djurkliniken Norrköping - Evidensia, Sverige. Dessa undersöktes med FASTest ANAPLASMA, ett serologiskt snabbtest, för att hitta vilka hundar som var seropositiva mot A. phagocytophilum. De som var seropositiva på FASTest ANAPLASMA, eller positiva på serologi eller PCR på blodprover som skickades till Laboklin - Bad Kissingen, Tyskland, räknades som om de hade träffat på infektionen denna eller föregående fästingsäsong. För att bestämma om hundarna hade genomgått infektionen subkliniskt eller hade utvecklat kliniska tecken på granulocytär anaplasmos användes ett frågeformulär till djurägarna med anamnestiska frågor, samt även klinisk undersökning, hematologiska- och blodkemiska-analyser och kliniskt svar på behandling med doxycyklin. Endast nio stycken av de 100 hundarna var seropositiva, vilket ger en seroprevalens på 9%. En av hundarna som var seronegativ hade ett positivt PCR resultat, och var den enda hunden som provtogs med PCR. Den bedöms inte ha hunnit bilda antikroppar än, men borde sannolikt ha serokonverterat senare. Sammanlagt räknades därför tio av de 100 stycken hundarna som om de hade träffat på infektionen denna eller föregående fästingsäsong. Av dessa tio hundar räknades fyra stycken ha genomgått infektionen subkliniskt och fem stycken räknades ha utvecklat en klinisk infektion. En av de tio hundarna inkluderades inte i resultatet då det är osäkert om dennes kliniska tillstånd dels berodde på granulocytär anaplasmos eller inte. Andelen som vid något tillfälle endast hade genomgått infektionen subkliniskt var därför i denna studie fyra av nio, cirka 44%. Dock på grund av det ringa antalet seropositiva hundar i denna studie så går det inte att dra några större slutsatser, då resultatet påverkas för mycket av slumpen. En större studie gjord i Minnesota, USA, visade där en seroprevalens på cirka 55% varav endast 15% av de seropositiva hundarna utvecklade kliniska tecken. Andelen som enbart genomgått infektionen subkliniskt är då hela 85%. Dock finns det väsentliga skillnader i studiernas utformning samt även geografiskt som gör att resultaten inte är jämförbara. Spekulativt kan andelen av de seropositiva hundarna som genomgår infektionen subkliniskt ligga någonstans mellan 44-85%, men en mer omfattande studie krävs för att bestämma detta.