En pilotstudie av trypsinhydrolyserat bovint αs1-kaseins (Zylkene®) påverkan på beteende och fysiologi hos skotträdda hundar

Abstract: Det finns en utbredd rädsla för skott och andra höga ljud, däribland fyrverkerier, hos våra hundar och många behandlar sina djur med receptbelagda läkemedel för att underlätta den stressfyllda situationen. Vid sidan av dessa läkemedel, med kända biverkningar, finns preparat som säljs receptfritt i handeln. Zylkene® är en produkt som utvecklats av företaget MSD Animal Health och innehåller trypsinhydrolyserat bovint αs1-kasein. Utvecklaren rekommenderar användning av Zylkene® vid situationer som upplevs som stress- och ångestfyllda för hundar och katter, däribland fyrverkerier. Tidigare forskning har visat på goda stresshämmande effekter av preparatet hos såväl människor, råttor, katter och i en beteendestudie på hundar. Forskningen på Zylkenes® effekt på hundar är knapphändig och ingen fysiologisk studie har ännu gjorts. Målet med denna pilotstudie är att undersöka om behandling med Zylkene® ger effekter på beteende och fysiologi, som kan sättas i relation till en lägre stressnivå, hos skotträdda hundar som utsatts för skott. Kan en sådan effekt påvisas så kan Zylkene® i högre grad rekommenderas till djurägare, som alternativ till receptbelagda läkemedel. Vår studie innefattade 2 intakta hanhundar av rasen Collie. Hundarna var 4,5-6 år, vägde 27,5-28,0 kg och bedömdes vara skotträdda av sina ägare. Varje hund genomgick två försök, ett med Zylkene® och ett med Placebo (Maltodextrin). Studien var trippelblindad och randomiserad avseende vilken hund som började med vilken behandling. Hundarna intog 450 mg Zylkene® eller placebo kvällen innan försöksdagen, och ytterligare 450 mg Zylkene® eller placebo på morgonen på försöksdagen. Efter veterinärundersökning applicerades en permanentkanyl i frambenet och blodprov togs 30 min och 15 min innan skott. Ett skott avfyrades med signalpistol, 50 m från och utom synhåll från hunden. Nya blodprover togs 5, 15, 30, 45, 60, 90 och 120 min efter skott. Blodproverna analyserades avseende hematokrit och kortisol. Urinkortisol/kreatininkvot mättes från urinprov taget kvällen innan försök, morgonen på försöksdagen, innan skott och efter försökets avslut (ca 120 min efter skott). Momentan- och frekvensregistrering avseende ett flertal fördefinierade beteenden gjordes per minut, från 10 min innan skott och upp till 120 min efter skott. Båda hundarna visade tydliga stressreaktioner efter att skott avfyrats i respektive försök. Hos Hund A registrerades något högre hematokrit, men en lägre kortisolhalt i plasma och lägre kortisol/kreatininkvot i urin, under försöket med Zylkene®, jämfört med Placebo. Hund A visade en högre andel stående efter skott, under behandling med Zylkene®, och en högre andel liggande under behandling med Placebo. Kontaktsökande hos ägarna och oralt beteende i form av slickning var högre hos Hund A under behandling med Zylkene®, jämfört med Placebo. Hos Hund B registrerades högre hematokrit, kortisolhalt i plasma och kortisol/kreatininkvot i urin, under försök med Zylkene®, jämfört med Placebo. Medan hematokriten, efter den initiala höjningen, sedan sakta sjönk, så fortsatte kortisolhalten i plasma vara kraftigt förhöjd under hela försöksperioden efter skott. Hund B visade en hög andel hässjning, och skakade i 100 % av registreringarna efter skott, under behandling med Zylkene®. Vidare sökte Hund B mer kontakt hos ägaren under behandling med Placebo, medan frekvensen orala beteenden i form av slickning var högre under behandling med Zylkene®. Sammanvägs fysiologi och beteende blir slutsatsen att Hund A tenderade ha en högre stressnivå under behandling med Placebo, jämfört med Zylkene®, och Hund B tenderade ha en högre stressnivå under behandling med Zylkene®, jämfört med Placebo. Den här studien visar ett resultat som stöder, och ett resultat som inte stöder den stresshämmande effekten av Zylkene® hos hund. På grund av det låga antalet deltagande hundar är det dock inte möjligt att dra generella slutsatser om effekten av Zylkene®. Hundarna som ingick i studien bedömdes båda vara mest stressade i det andra försöket de genomgick. Frågan är därför om försöksordningen hade större betydelse för resultaten än vilken behandling som hundarna tillskrevs. Den vetenskapliga litteraturen om Zylkenes® påverkan på hundar är dock inte tillräcklig för att veterinärer evidensbaserat ska kunna rekommendera dess användning till djurägare. Det krävs därför ytterligare studier på ett större antal hundar av fler raser för att klargöra huruvida Zylkene® besitter en faktisk stresshämmande effekt hos ljudrädda hundar eller ej.