Kan digivningsbeteendet förutsäga senare fast födointag hos griskultingar?

Abstract: Avvänjningsdiarré är vanligt förkommande hos smågrisar i svenska grisstall. En anledning till detta kan vara att griskultingen inte har ätit av den fasta födan som erbjudits, utan endast fått i sig mjölk från suggan fram till avvänjningen. Detta innebär att kultingen inte haft någon chans att utveckla de nödvändiga enzymer i mag-tarmkanal som behövs för att kunna tillgodogöra sig fast föda. Denna studie går ut på att se om det finns en möjlighet, genom att studera griskultingars digivningsbeteende på ett tidigt stadium, att förutse om en kulting ligger i farozonen för att få avvänjningsdiarré. Studien förutsätter då att intag av fast föda är en av faktorerna som motverkar avvänjningsdiarré. Resultaten visar att den kulting som är mest aktiv vid tidiga digivningar också är den kulting som äter mest av den fasta födan och att den kulting som är minst aktiv vid tidig digivning är den kulting som äter minst av den fasta födan. Resultaten visar också att den kulting som är först framme vid matskålen är den kulting som äter mest av den fasta födan. Slutsatsen från detta försök är att man kan på ett tidigt stadium, genom att studera griskultingars beteende, förutsäga om de ligger i riskzonen för att få avvänjningsdiarré eller inte.