När färden är målet : upplevelser av ett rekreationsstråk i Uppsala

Abstract: I en tid av förtätning får städernas grönområden allt större betydelse för stadens invånare. Hur grönområden upplevs beror på hur de är gestaltade, men också på hur de som rör sig genom dem färdas. I denna studie undersöktes hur olika färdsätt påverkar upplevelsen av det omgivande landskapet vid en rekreationsfärd. Undersökningen gjordes längs med rekreationsstråket Årummet i Uppsala. Färdsätten som undersöktes var: att cykla, att jogga, att gå och att åka rullstol. Undersökningen utfördes genom en modifierad variant av ELA - Experiential Landscape Analysis. Vi som textförfattare genomförde undersökningen genom att färdas längs sträckan och utifrån våra upplevelser gjorde vi kartor, tabeller och anteckningar. Utifrån de kvalitativa resultaten i kartorna och anteckningarna, samt de kvantitativa i tabellerna, analyserades sedan likheter och skillnader mellan de olika färdsätten. Jämförelsen gjordes med avseende på ELA:s fyra komponenter samt med avseende på rutten och gemensamma nämnare. Arbetet belyser tre viktigare samband. För det första överensstämmer studien med Thwaites och Simkins teori om att lägre hastighet leder till fler upplevelser vilka i sin tur blir mindre i storlek. Undersökningen stämmer också med Gehls teori om att fotgängare har bäst kontakt med sin omgivning. Slutligen konstaterar vi att vår färd med rullstol liknar cykelfärden i upplevelser som gäller tillgänglighet men har mer gemensamt med gångfärden vad gäller upplevelser av hastighet.