Avelsarbetet med svenska varmblodshästar

Abstract: Det svenska varmblodet (SWB) är ett av världens äldsta varmblod med rötter i en äldre kavallerihäst. Idag är avelsmålet för SWB-hästen inte längre att bistå Sverige i krig utan att vara en internationellt konkurrenskraftig tävlingsindivid i hoppning, dressyr eller fälttävlan. För att avla hästen mot detta mål har avelsprogrammet utvecklats över tid, och innefattar olika bedömningar av hästar samt skattning av dess avelsvärden. Syftet med litteraturstudien är att ta reda på bakgrunden till dagens avelsprogram och att identifiera utmaningar för framtiden. Avelsarbetet kan utvecklas och denna litteraturstudie ämnar besvara hur detta skulle kunna ske med två frågeställningar: vad ligger till grund för det avelsarbete som ägt rum för svenska varmblod? Vilka utmaningar och utvecklingsmöjligheter finns framöver? I studien ingår tolv artiklar som berör SWBs avelsprogram. Uppsatsens huvudsakliga resultat baserat på erfarenheter från tidigare studier av avelsarbete inom SWB var att en hingsts avelsvärde blev säkrare genom att inkludera livstidsresultat samt genom att inkludera hingstens avkommors tävlingsresultat i avelsvärdering. Det gjordes stora avelsframsteg när hingsten selekterades på prestationstest och det var gynnsamt att selektera hingstar efter exteriör- och gångartsbedömning. Internationellt använda hingstar kan få snedvridna avelsvärden i svensk avelsvärdering och det skulle kunna införas internationella avelsvärden för att utesluta att detta sker. Svenska varmblod har varit grenindelade efter hoppning och dressyr sedan år 2011 och medan aveln specialiserades minskade samtidigt släktskapet mellan delpopulationerna. Hopphästar har bland annat selekterats för koordination och icke-hopphästar har selekterats för bland annat muskelfunktion. WFFS-allelen för den genetiska defekten Warmblood Fragile Foal Syndrome visades vara mest förekommande hos icke-hopphästar och hade positiv effekt på dressyrrelaterade egenskaper. Slutligen visades det att hästar som tävlade i mer än en gren hade längre tävlingskarriär och ansågs därför vara mer hållbara. Hästar som bedömdes ha god exteriör vid den tidigare förekommande hälsobedömningen hade längre tävlingskarriär och det rekommenderades därför att selektera dessa hästar till avel. Slutsatsen av denna studie är att avelsarbetet har förändrats över tid delvis på grund av det ökande inflytandet från internationella hingstar. Att selektera hingstar är därför viktigt och det finns utvecklingsmöjligheter i att avelsvärdera utländska hingstar mer rättvist. Det svenska varmblodet har avlats från allroundhäst till grenspecificerad häst och det finns idag en efterfrågan på uppdelade avelsprogram för hoppning respektive dressyr. Framtidens grenindelade hästar bör överses för att i tid upptäcka eventuella genetiska defekter och ökande inavel. Avelsarbetet eftersträvar en hållbar häst och detta kan göras genom att införa hälsokontroll på ung- och ridhästtest och sedan selektera exteriört korrekta hästar till avel. Den svenska varmblodsorganisationen står inför en utmaning att adressera hållbarhet tydligare i sitt avelsmål.