On Seemingly Inconsistent Moral Statements in Swedish Environmental Law

Abstract: Miljöbalken utgör kärnan i svensk miljörätt. Ett syfte med denna studie har varit att uppnå en mer precis förståelse av det som sägs i miljöbalkens mål. Två intressanta påståenden görs i målen, som måste förstås eftersom målen spelar en viktig roll när balken tillämpas. Påståendena – att naturen har ett skyddsvärde och att människan har en rätt att förändra och bruka naturen – ger dock upphov till många frågor, och är därmed inte lätta att förstå bara genom en läsning av lagtexten. Implicerar naturens skyddsvärde några begränsningar för vårt handlande? Om så är fallet, är sådana begräsningar tillräckligt beaktade när det påstås att människor har en rätt att förändra och bruka naturen? Beroende på hur de tolkas, kan de två påståendena vara konsistenta eller inkonsistenta. Genom att studera olika rättskällor har en tolkning gjorts att naturen tillskrivs både ett extrinsikalt och ett intrinsikalt värde i miljöbalken. Implikationerna av dessa värden har analyserats filosofiskt, t.ex. utifrån djupekologiska och pliktetiska perspektiv, och jämförts med påståendet att människor har en rätt att förändra och bruka naturen. Det har argumenterats för att om man vill göra en tolkning som innebär att de två påståendena i miljöbalkens mål är konsistenta – vilket är rimligt att göra, eftersom inkonsistens i lagtext är problematiskt på många sätt – måste den uttryckta rätten att förändra och bruka naturen tolkas som mycket begränsad.