Blodbank för hund och katt : djursjukskötarens roll

Abstract: Arbetet handlar om blodbank för hund och katt, det innehåller information om bloddonator, blodtappning, rutiner vid hantering av blodprodukter, vad det finns för blodprodukter och deras användningsområden, samt blodtransfusion och transfusionsreaktioner. För att bli bloddonator ska vissa kriterier uppfyllas, donatorn ska vara frisk, ha bra temperament, uppnå en viss vikt, ha bra blodvärden, inte bära på smittsamma sjukdomar med mera. Vid blodtappning på hund används oftast slutna humansystem, medans man på katt använder små specialanpassade system. Antikoagulantia och näringslösningar används i systemen så att blodet inte ska koagulera samt att blodprodukten ska få längre hållbarhets tid. Det är viktigt att blodtappningen sker med hög aseptik så risken för bakteriekontamination blir så liten som möjligt. Efter blodtappningen kan blodet separeras till olika blodprodukter, på detta sätt kan en donator hjälpa flera patienter. Exempel på blodprodukter är färskfryst plasma, pRBC och helblod. Blodprodukterna förvaras sedan i kylskåp, frys eller i rumstemperatur, beroende på blodprodukt. Vid en blodtransfusion är det viktigt att mottagaren får blod från en givare som är kompatibel med mottagaren. Detta kan testas genom att ta reda på donatorns och mottagarens blodgrupp samt att utföra korstest. Blodtransfusionen bör ske genom ett speciellt blodaggregat som filtrerar bort klumpar, fett och debris. Tillstånd där en patient ska behöva någon typ av blodprodukt är vid anemier, koagulopatier, Von Willebrand´s sjukdom med mera. Det är viktigt att kontrollera patientens kroppstemperatur, pulskvalité och frekvens, andningsfrekvens och ljud, slemhinnefärg och kapillär återfyllnadstid kontrolleras. Även andra avvikande tecken eller beteenden bör noteras. Detta görs innan, under och efter transfusionen. Blodtransfusionsterapi är inte helt riskfritt, mer eller mindre allvarliga transfusionsreaktioner kan ske. Transfusionsreaktioner delas upp i akuta eller fördröjda immunologiska och icke immunologiska reaktioner. Om en transfusionsreaktion sker ska transfusionen avbrytas och orsaken till reaktionen utredas och sedan behandlas.