Grund vårbearbetning till våroljeväxter

Abstract: Våroljeväxter är en bra omväxlingsgröda i växtföljden och kan genom sin pålrot och sin sanerade effekt vad gäller patogener bidra till en skördeökning i nästkommande gröda med 5-25 %. Vårrapsen utmärks av en låg tusenkornsvikt och ett lågt näringsinnehåll, vilket bidrar till att de bör sås grunt. Etableringen ses ofta som den kritiska delen i odlingen av vårraps och det ställs stora krav på såbädden. Forskningsprojektet genomfördes på Säby gård utanför Uppsala. Projektets syfte var att studera om tillämpningen av en grund bearbetning på hösten eller våren istället för konventionell höstplöjning kan öka odlingssäkerheten för våroljeväxter genom en ökad vattentillgång för den småfröiga grödan efter sådd. Framförallt syftade det till att testa etablering efter grund bearbetning på våren utan föregående bearbetning på hösten. Risken med en höstbearbetning, och då framförallt en plöjning, är att tiltorna i ytan torkar ut under vintern och att den torra jorden sedan på våren hamnar i såbädden. Etableringen genomfördes på tre olika jordarter (lättlera, mellanlera och styv lera). Fyra olika bearbetningsmetoder användes för etableringen och de kombinerades med två olika såtider, tidig och sen. Avgränsningen för detta arbete sattes till den tidiga sådden. De fyra bearbetningsmetoderna som tillämpades var höstplöjning, grund bearbetning på hösten, grund bearbetning på hösten och våren samt en grund bearbetning på våren. För att få en bild av såbäddens egenskaper, såsom bland annat aggregatstorleksfördelning och vattenhalt, genomfördes såbäddsundersökning, cylinderprovtagning samt mätning av volymetrisk och gravimetrisk vattenhalt i samband med sådd. Planträkning gjordes två veckor efter sådd för att studera uppkomsten i fälten. Resultatet från forskningsprojektet visade att det på samtliga jordar var fuktigast i såbotten och störst mängd växttillgängligt vatten i det grunt vårbearbetade ledet. Vattenhalten var lägst i det höstplöjda ledet. Det var en större andel stora aggregat (>5 mm i diameter) i de plöjningsfria leden och en större andel finjord (<2 mm i diameter) i det höstplöjda ledet. Plantantalet var högst i ledet som höstplöjts och ledet som bearbetats grunt både på hösten och våren. Slutsatsen av projektet blev att plöjningsfri odling ökade mängden växttillgängligt vatten i marken, speciellt då bearbetningen utfördes enbart på våren utan att föregås av en höstbearbetning. Bearbetning enbart på våren resulterade dock i en låg plantuppkomst vilket kan ha orsakats av en relativt grov såbädd.