The Principle of Ne Bis In Idem: Human Rights and the Enforcement of European Union Competition Law

Abstract: Denna uppsats behandlar frågan om hur EU:s konkurrensrätt förhåller sig till rättsprincipen ne bis in idem. I och med att Förordning 1/2003 trädde i kraft 2004 så ändrades reglerna om tillämpning av EU:s konkurrensregler i grunden. I det nya moderniserade tillämpningssystemet på konkurrensrättens område så delar Kommissionen behörigheten att tillämpa EU:s konkurrensregler med nationella konkurrensmyndigheter och domstolar. Förordning 1/2003 omfattar inte regler som delar upp jurisdiktionen att tillämpa EU:s konkurrensregler mellan Kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter och domstolar. Eftersom Kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter och domstolar alla är behöriga att tillämpa EU:s konkurrensregler så skapade man ett nätverk, European Competition Network (ECN), vilket fungerar som ett forum där Kommissionen och nationella myndigheter kan fördela arbetet med att tillämpa EU:s konkurrensregler mellan sig. ECN:s arbetar utifrån att varje mål som rör tillämpning av EU:s konkurrensregler endast ska utredas av en myndighet. Det finns emellertid inga bindande regler som försäkrar att så alltid är fallet. I det tillämpningssystem som regleras av Förordning 1/2003 kan en och samma överträdelse av EU:s konkurrensregler utredas och straffas av fler än en myndighet. Det faktum att företag i EU kan straffas mer än en gång för samma överträdelse kan innebära ett brott mot rätten att inte lagföras mer än en gång för samma brott (rättsprincipen ne bis in idem). Rättsprincipen ne bis in idem utgör en grundläggande mänsklig rättighet som står med i alla de rättsakter om mänskliga rättigheter som erkänns av EU. EU har förstärkt sitt skydd för mänskliga rättigheter under senare år. Sedan Lissabonfördraget trädde ikraft 2009 så erkänner EU formellt tre olika rättskällor om mänskliga rättigheter: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt allmänna principer såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. Skyddet för mänskliga rättigheter i Unionsrätten bör därför kunna anses omfattande. EU:s förstärkta skydd för mänskliga rättigheter innebär att lagstiftningsreformer såsom reformen av det EU-rättsliga tillämpningssystemet på konkurrensrättens område måste ta skyddet för mänskliga rättigheter i beaktning. Europeiska unionens domstol måste ge ett så omfattande skydd som möjligt genom att inte tolka mänskliga rättigheter snävare än vad Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gör.