Antropogena hot mot bergsgorillan (Gorilla beringei beringei) i östra Afrika och bevarandearbetet i området

Abstract: Den kritiskt utrotningshotade bergsgorillan (Gorilla beringei beringei) förekommer endast i två isolerade populationer i fyra nationalparker i Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo. Antalet uppskattas idag vara 880 individer. Då bergsgorillan ökat i antal under de senaste åren tros populationen kunna hållas på en stabil nivå i åtminstone 100 år. Dock medför bergsgorillans långa generationsintervall att små förändringar i miljön snabbt kan minska antalet individer. Flertalet hot anses äventyra deras fortsatta existens: förlust av habitat, sekundär tjuvjakt, oroligheter i regionen, sjukdomar och klimatförändringar. Samtliga hot orsakas direkt eller indirekt av människan. Den höga populationsdensiteten och fortsatta tillväxthastigheten av människor i områden som angränsar till nationalparkerna har medfört att gorillornas habitat minskat. Avsaknad av buffertzoner mellan människornas odlingsmarker och parkgränserna medför att konflikt mellan människorna och de vilda djuren uppstår. Bergsgorillorna drabbas av sekundär tjuvjakt då människorna lägger ut snaror i skogen för att skydda sina odlingar eller illegalt jagar andra vilda djur. Konflikter och inbördeskrig i de tre länderna där bergsgorillan lever har tidigare medfört en minskning av antalet individer och att deras vistelseområde minskat. Risken för spridning av sjukdomar från människan till gorillan ökar ju mer kontakten ökar. Det är främst respiratoriska sjukdomar som anses utgöra ett allvarligt hot. Förändringar i klimatet för östra Afrika tros medföra längre perioder av torka och längre perioder av nederbörd vilket kan medföra negativa effekter både för gorillorna och för människorna. Samarbetet mellan de tre länderna: Rwanda, Uganda och Demokratiska republiken Kongo har varit avgörande i bevarandearbetet. Idag är majoriteten av bergsgorillorna habituerade, vanda, vid människans närvaro genom olika forskningsprojekt och utvecklandet av ekoturismen. Övervakning med patrullerande parkvakter i området och tillgången på veterinärvård har bidragit till underartens överlevnad. Eftersom bergsgorillan inte lyckats bevaras i djurparker är deras framtida existens beroende av bevarandet i det vilda. De 880 exemplar som lever i nationalparkerna idag är de sista som finns kvar på jorden.