När cykelstigen kom till byn : en fallstudie i Arvidsjaurs kommun

Abstract: Den omfattande exploateringen av Sveriges skogar under 1800-talets andra hälft ledde till en motreaktion där tankar om uthålligt skogsbruk etablerades i början på 1900-talet. Detta fick till följd att efterfrågan på arbetskraft ökade i de norrländska skogsbygderna. Framkomligheten var inte bara ett problem för skogsbruket, även befolkningen i Norrlands inland var i stort behov av utfartsvägar som komplement till kommunikationen längs älvarna. En åtgärd som vid tiden föreslogs för att komma till rätta med den svåra framkomligheten i det norrländska skogslandskapet var byggnation av en enkel typ av vägar. Cykelstigarna var, som namnet antyder, tänkta för persontrafik i första hand med cykel och motorcykel. De var billigare att anlägga än riktiga bilvägar och ansågs tillgodose behovet av utfartsvägar från boställen så som kronotorp. De skulle även tillgängliggöra områden för skogsbruket och dess personal samt fungera som ett led i skogsbrandsbekämpning. Huvudsyftet med denna studie var att övergripande belysa cykelstigarnas konstruktion och dessutom deras funktion i Norrland. Studien är utförd i södra delen av Arvidsjaurs kommun som har ett utvecklat nät av cykelstigar. De metoder jag har använt mig av är fältinventeringar, studier av källmaterial samt literära studier. Mitt arbete visar att cykelstigarna i södra delen av Arvidsjaurs kommun har upprättats innan de flesta andra i landet och det studerade materialet tyder på en framtidstro för projektet i studieområdet. Området verkar ha blivit ett föredöme för resten av landet med avseende på vilka nyttor som samhället kunde dra av cykelstigarna samt hur de skulle konstrueras. Konstruktionen av områdets cykelstigar stämmer väl överens med de tidigare idéerna om hur enkla skogsvägar skulle konstrueras som presenterades i tidningen Skogen i början av 1920-talet. Faktorer såsom demografiska förhållanden och skogsbrukets behov av infrastruktur i området tillsammans med allmänna moderniseringsströmningar och initiativ från den lokala revirförvaltningen har samverkat och lett till det ansenliga cykelstigsnät som byggdes under 1930-talet. På grund av den lokala förankringen och den betydelse cykelstigarna har haft för lokalbefolkningen anser jag att de bör ses som en del av kulturlandskapet och likaså betraktas som kulturminnen. Vissa av stigarna skulle med fördel kunna restaureras och underhållas för att värna de speciella konstruktioner och det märkvärdiga vägnät som cykelstigarna i området utgör.