Vila i träd : sambandet mellan gravträd och människors miljöengagemang och attityd till växtlighet

Abstract: Idag står vi inför det brådskande hotet om en omfattande massutrotning av både växter och djur. Så många som hälften av världens växtarter kvalificeras som hotade till utrotning inom de närmsta decennierna. För att påverka och motverka växtutrotningen är det viktigt att öka miljöengagemanget bland människor då det finns betydande bevis på att det mänskliga perspektivet och tycket för arter har direkta konsekvenser för dess bevarande och överlevnad. I arbetet undersöks hur begravningsplatser med gravträd kan påverka människors syn på och attityd till vegetation och om det i förlängningen kan leda till miljöengagemang. Arbetet ger en kunskapsöversikt kring människors syn och attityd kring växtlighet utifrån Wandersee och Schussler (1999) tongivande studier om växtblindhet. Litteraturstudien påvisar kulturella kontexter och undervisning som centrala element för ett förändrat synsätt på och attityd till växtlighet. Vidare undersöks antropomorfism som en möjlig väg till ett ökat miljöengagemang genom teorier och studier av sinnestilldelning av naturen (STN) där miljöpsykologen Tam K.P studier (2013–2019) varit vägledande. STN visar sig möjliggöra de förmedlande känslorna anknytning, skuld och empati vilket uppvisats leda till miljöengagemang. Vidare syftar arbetet till att studera gravträd utifrån studier kring trädets betydelse vid gravplatser på naturliga begravningsplatser i England, studier kring träd som minnesobjekt samt idéer kring gravträdkapslar. Utifrån dessa kunskapsstoff lyfts ett resonemang kring gravträdets antropomorfa kapacitet. Vidare undersöks på vilket sätt gravträd bemöter människors syn och önskemål på gravskick och användning av gravplatser i Sverige idag. Utifrån en översiktlig genomgång av dagens gravskick och historisk utveckling av kyrkogårdsgestaltning samt tendenser för användning av kyrkogårdar idag framhålls ett resonemang kring hur gravträd bemöter dessa. Sammanfattningsvis tyder resultatet på att gravplatsen troligen är en god plats för förändrad syn på och attityd till växtlighet utifrån premissen att människor uppvisar växtblindhet. Gravträd kan bemöta rådande trender inom gravskick utifrån önskningar om varierande grad av anonymitet, personifiering samt beständighet. Vidare tyder arbetet på att gravträd möter den syn och de önskemål som ställs på kyrkogårdar idag vilket har utkristalliserats till multifunktionellt användande och gröna parkvärden. Vidare framhålls att gravträd sannolikt är ett starkt antropomorft objekt, premierat andra typer av vegetation och andra träd på grund av dess placering, kontext och de anhörigas drivkrafter, vilket leder till gravträdets tillskrivna värde. Forskning som presenteras gällande antropomorfism av naturen kopplat till miljöengagemang kan sammantaget ses som en indikation på att antropomorfism av gravträd sannolikt leder till miljöengagemang, men att det ensamt inte är tillräckligt för att påverka människors syn på och attityd till växtlighet för ett ökat bevarande. Kritik riktas mot antropomorfism som medel för ökat miljöengagemang vilket tas i beaktning i detta arbete. Sammanfattningsvis kan det dock konkluderas att det inte går att förbise att antropomorfism har en inverkan på människor och att försumma detta är inte bara en missad chans utan sannolikt svårt. Genom att möjliggöra att landskapsarkitekter kan ta del av olika tolkningar av, och relationer till träd samtidigt (inklusive antropomorfism) kanske nya angreppsätt och idéer inom landskapsarkitekturen kan skapas för att hantera problematik inom miljöengagemang och önskningar relaterade gravplatser och gravskick på ett bra sätt.