Pankreatit hos hund och katt : – etiologiska och patologiska skillnader

Abstract: Pankreatit anses vara ett vanligt sjukdomstillstånd hos både hund och katt och karakteriseras av inflammation i bukspottskörteln. Denna litteratursammanställning ämnar utröna patogenesen för pankreatit samt dess patologiska och etiologiska skillnader hos hund respektive katt. Pankreatit delas in i akut och kronisk form både hos hund och hos katt. Detta är primärt en histologisk indelning och de olika formerna yttrar sig histologiskt likartat hos båda djurslagen. Den akuta formen är potentiellt reversibel och karakteriseras av acinär nekros, fettnekros, ödem och infiltrat av neutrofiler. Den kroniska formen anses vara irreversibel och kännetecknas av fibros, cellinfiltrat av främst lymfocyter samt förlust av acinära celler. Vilken grad av histologiska lesioner som leder till klinisk sjukdom är ännu inte kartlagt. En betydande faktor för pankreatitens utveckling anses vara en för tidig aktivering av intrapankreatiska enzymer, framförallt trypsin, till följd av exempelvis hypotension, oxidativ stress eller intracellulär fusion av pro-enzymer och lysosomala element. De initierande faktorerna för uppkomsten av pankreatit hos hund och katt är inte klarlagda, även om ett antal riskfaktorer finns föreslagna. Dessa riskfaktorer skiljer sig till viss del åt mellan hund och katt. Hos hund har mat utöver den vanliga dieten, exempelvis matrester och sopor, rapporterats vara en riskfaktor. Det är dock inte påvisat vilken komponent i detta tillskott som utgör en risk. Andra rapporterade riskfaktorer hos hund är bland annat ras, övervikt, trauma, hypertriglyceridemi, läkemedel, samtidiga endokrina sjukdomar och kirurgiska ingrepp. De föreslagna riskfaktorerna hos katt är bland annat ras, hyperkalcemi, trauma, läkemedel, kirurgiska ingrepp men även olika typer av infektioner – exempelvis ascenderande bakterieinfektioner, toxoplasmos och felin infektiös peritonit (FIP). Hos katt finns dessutom kopplingar till inflammatory bowel disease (IBD) och kolangit. De anatomiska skillnaderna mellan hund och katt, avseende gallgångens och pankreas utförsgång till duodenum, anses ha viss betydelse för de skilda etiologierna hos respektive djurslag. Hos hund och katt är symptombilden vid både akut och kronisk pankreatit relativt ospecifik och kan manifestera sig i allt från mild och subklinisk form till grav och fatal form. Gastrointestinala symptom såsom kräkningar och diarré förefaller vanligare hos hund än hos katt. Hypokalcemi ses oftare vid pankreatit hos katt än hos hund. Mycket forskning återstår gällande pankreatit hos hund och katt. Exempelvis råder inte konsensus i forskningen gällande den vedertagna tesen att högt fettintag kan orsaka pankreatit hos hund. Ytterligare studier skulle därtill kunna utreda sambandet mellan hypertriglyceridemi och pankreatit hos hund. Trots att hypertriglyceridemi rapporterats vara en riskfaktor för pankreatit, råder fortfarande oklarhet kring kausaliteten däremellan. Likaså bör förekomsten av samtidig kolangit och IBD vid pankreatit hos katt undersökas vidare för att utröna orsakssammanhang.