Parkerad biologisk mångfald : utveckling av biologisk mångfald på parkeringsytor i Uppsala

Abstract: Dagens stora städer byggs allt tätare och ofta är det gröna områden såsom parker och skogsdungar som får ge vika när nya hus och vägar ska ges utrymme. Den biologiska mångfalden i staden är dock beroende av dessa fredade platser. Möjligheten att kunna färdas mellan och genom bebyggda områden i så kalllade spridningskorridorer stärker både växt- och djurpopulationers förmåga att överleva. Syftet med denna uppsats är att ge förslag på hur man kan utveckla biologisk mångfald på parkeringsytor i Uppsala stad. I arbetet undersöks vilka parkeringsytor Uppsala kommun äger samt på vilket sätt dessa kan utvecklas till spridningskorridorer som förstärker kommunens grönstrukturplan. Studien omfattar även gestaltning av ett förslag på hur en parkeringsyta kan utformas för att främja biologisk mångfald. Genom en inventering av de kommunala bolagens fastighetsförteckningar identifi erades parkeringsytor större än 130 m2, lokaliserade inom Uppsala stad. Inventeringen utgjorde grunden till en parkeringsplan där ett antal parkeringsytor pekas ut, som tillsammans kompletterar Uppsala kommuns grönstrukturplan på ett sådant vis att de formar spridningskorridorer eller bidrar med grönska på utvalda platser i närheten av existerande spridningskorridorer. Sex områden identifi erades där parkeringsytor på ett fördelaktigt sätt bidrar till Uppsala kommuns grönstrukturplan och förstärker befi ntliga spridningskorridorer. Genom en litteraturstudie söktes även kriterier för vad som främjar biologisk mångfald. Kriterierna kunde sedan tillämpas i en exempelgestaltning. Exempelgestaltningen ger förslag på hur parkeringsytors växtlighet kan utformas i skikt, vilket möjliggör ett varierat urval av växter, där väderstrecken beaktas på lämpligt sätt. Som komplement till gestaltningsförslaget togs en materiallista fram, anpassad för de olika skikten. Listan förtecknar dels växter som främjar insekter och fåglar, dels markmaterial med god bärighet och genomsläpplighetsförmåga. Exempelvis är ädellövträd, murar och torrängar fördelaktiga att plantera och anlägga i soligt läge, medan täta buskage, stenar, diken och fukttåliga växter är lämpliga att placera i skuggiga lägen. Studien visar att en utveckling av Uppsalas kommunägda parkeringsytor skulle tillföra sex områden med funktion som spridningskorridorer till kommunens grönstrukturplan. Detta skulle förbättra mikroklimatet på de utvalda platserna och lokalt bidra till spridning av arter samt utgöra miljöer där framförallt fåglar och insekter kan fi nna föda och skydd. Exempelgestaltningen visar att det är relativt lätt att anlägga parkeringsytor som främjar biologisk mångfald. De föreslagna arterna är dessutom härdiga och lättskötta. De aktuella markmaterialen är enkla att få tag i och är även hållbara, vilket ger en robust yta där skötselintensiteten kan vara låg. Det är dock svårt att avgöra vilka ytor som borde inkluderas vid en eventuell omdaning, eftersom informationen kring de kommunägda bolagen ofta är sparsam och svårtolkad. Lokaliseringen och omfattningen av kommunens parkeringar var därför problematiska att reda ut. En mer omfattande studie, med platsbesök, hade varit nödvändig för att få en mer exakt bild. Man kan dock säga att även ett litet tillskott av grönska bidrar till ett svalare mikroklimat och högre luftrening. En utveckling av parkeringsytor, oavsett storlek, kan bidra till trevligare miljöer ur en estetisk synvinkel samt hållbarare platser ur ett biologiskt perspektiv. Det överordnade argumentet för att arbeta med parkeringsytor är dock att konventionen om biologisk mångfald är undertecknad, där Sverige har åtagit sig att främja bevarandet och förhindra utarmningen av den biologiska mångfalden.