Hur väl mäter en skördare? : en studie i mätprecision hos skördare vid upparbetning av tallstammar

Abstract: Det finns två metoder för gallring, dels den stickvägsgående och dels den beståndsgående metoden. Beståndsgående skördare är oftast mindre och smalare än stickvägsgående, vilket underlättar vid beståndskörning. Problemet med beståndsgående gallringar kommer vid en eventuell andragallring, då en skördare av konventionell storlek normalt väljs. Intresset för de små skördarna har ökat, dels bland entreprenörer men också bland privata markägare. Ett behov av att undersöka ifall de små skördarna har förmåga att genomföra andragallring i de bestånd som gallrats med beståndsgående metod vid förstagallringen finns därmed. Ett steg är att säkerställa de små skördarnas förmåga att genomföra en korrekt mätning av virket. En stor och en liten skördare fick avverka två bestånd var, ett som representerade en förstagallring och ett som representerade en andragallring. Manuellt mätta stockar jämfördes med skördardatorns mätdata för längd- och diametermätningen. Oavsett bestånd mätte skördarna längre stockar än manuellt mätt längd. Den lilla skördarens träffprocent i längdmätningen var 96,4 procent och den storas 91,1 procent. Längdmätningsdifferensen var signifikant större på den lilla maskinen, vilket till viss del berodde på ett sämre resultat i det klena beståndet. Oavsett bestånd mätte skördarna stocken smalare än den manuellt mätta diametern. Diametermätningsdifferensen var signifikant större för den lilla maskinen och stockdiameter hade signifikant inverkan på mätningen. Träffprocenten vid diametermätningen var låg för båda maskinerna med en stor kalibreringspotential. En slutsats är att nyckeln för lyckad mätning i andragallring med små maskiner ligger i väl utvecklade rutiner för kalibrering av skördarna innan och under avverkning.