Proteininnehåll i svensk spannmål -användning och betydelse för olika djurslag

Abstract: Spannmål utgör vanligen mellan 50 % och 80 % av kraftfodret till livsmedelsproducerande djur, det ses främst som ett energifodermedel men spannmålen tillför även en betydande del råprotein till foderstaten. Behovet av att använda importerat sojamjöl med dokumenterat negativa miljöeffekter kan minskas genom att använda inhemsk spannmål med hög råproteinhalt. Råproteinhalten i spannmål styrs bland annat av nederbördsmängd under växtsäsongen, torrt väder ger lägre avkastning och mer protein i kärnan jämfört med blöta år då avkastningen ökar men råproteinhalten i kärnan blir lägre. Att gödsla med maximal kvävemängd uppdelad i två givor ger högre råproteinhalt än att enbart ge en giva. Till vissa djurslag kan det vara aktuellt med behandling av spannmål för att öka nyttjandegraden. Ett exempel på detta är expandering av spannmål till idisslare för att öka andelen våmstabilt protein. Extruderad spannmål till gris har resulterat i högre proteinsmältbarhet och bättre foderutnyttjande. För samtliga behandlingar gäller att det är ekonomin som styr i slutändan, nyttan av behandlingen måste vara större än ökningen i produktionskostnad för att det ska vara försvarbart att använda metoden kommersiellt.