Primärt glaukom hos hund

Abstract: Det här arbetet är utfört i syfte att besvara frågor som; vad är primärt glaukom, vilka mekanismer leder till tillståndet och hur kan vi använda oss av kunskapen för att förbättra hundhälsan? Primära glaukom hos hund är en bred grupp ögonsjukdomar med ett gemensamt slutstadium och idiopatisk etiologi. Typiskt för tillståndet är skador på retinala ganglieceller och synnerven och följden blir med tiden oftast blindhet. Glaukom diagnosticeras ofta genom mätning av det intraokulära trycket (IOP), då sjukdomen karaktäriseras av en tryckstegring. Tryckstegringen kan teoretiskt sett uppkomma genom ökad produktion eller minskat dränage av kammarvätska, varav det senare är det som anses förekomma hos hund. Andra symtom som kan ses är buftalmi, mydriasis, korneaödem, episkleral kärlinjektion och subluxerad lins. I övrigt finns dock stora skillnader mellan olika typer av primära glaukom och de delas idag in i öppenvinkelglaukom (POAG), trångvinkelglaukom (PACG) och glaukom med pektinatligamentdysplasi (PLD). PACG och POAG kan särskiljas genom bedömning av bredden av kammarvinkeln och har olika sjukdomsförlopp, där det tidigare är snabbare progressivt än det senare. PLD innebär att onormal vävnad i kammarvinkeln ger en mekanisk obstruktion som försvårar kammarvätskans utflöde, men den fullständiga kopplingen mellan PLD och glaukom är ännu inte klarlagd. De utförligaste studierna är gjorda på POAG-drabbade beaglar som en modell för den vanligaste formen av humana glaukom, medan PACG anses vara den vanligaste varianten hos hund. Hos beaglar har man bland annat kunnat koppla sjukdomen till mutationer i en gen som kodar för glykoproteiner som finns i det extracellulära matrixet i kammarvätskans utflödesvägar. För PACG är mindre sjukdomsgenetisk forskning gjord, men en studie föreslår att ett defekt muskelprotein (nebulin) skulle kunna påverka stabiliteten av ciliarklyftan. PLD har hos många raser kunnat associeras med glaukom, men förändringen förekommer även hos friska individer, vilket indikerar att utveckling av glaukom vid PLD beror på flera olika faktorer, eventuellt bara delvis genetiska. Förekomsten av olika typer av glaukom försvårar arbetet med att finna sjukdomsframkallande gener hos predisponerade raser, något som annars är till hjälp i både behandlings- och avelssyfte. För att utföra en genetisk studie av primära glaukom med framgångsrika resultat, bör stor vikt läggas vid tydliga inklusionskriterier och tillräckliga kliniska undersökningar, eftersom det annars finns stor risk för ihopblandning mellan olika former av glaukom eller mellan sjuka och friska hundar.