Hur en för tidig avvänjning påverkar kattens beteende

Abstract: Enligt svensk lag måste alla katter vara minst 12 veckor vid försäljning. I bl.a. Storbritannien kan kattungar dock säljas vid 8 veckors ålder. Med utgångspunkt från detta har jag ställt upp de två frågeställningarna ”hur påverkas kattens beteende om avvänjningen från modern sker före 12 veckors ålder”, och ”vilka problem kan man som djurägare få med sin katt om den avvänjs för tidigt”. Med begreppet beteendeproblem menas beteenden som anses oacceptabla av djurägaren, som ”wool-sucking” eller överdriven vokalisering. Allvarlighetsgraden på beteendeproblemen blir större ju tidigare avvänjningen sker. Vid en tidig separation från föräldradjuren uppvisar avkomman inte ett korrekt modersbeteende när de får ungar. Handmatade djur får ingen prägling alls på föräldrarnas beteende vilket kan ha en stor påverkan på beteendet senare i livet. En naturlig avvänjning sker gradvis. Hos våra kommersiella djur är detta inte fallet och det ger en ökad risk för uppkomsten av stereotypa beteenden som gallerbitning hos möss eller ”belly-nosing” hos griskultingar. Stereotypa beteenden baseras på naturliga beteenden som djuret inte kan på utlopp för. Kattungar som tas tidigt löper en större risk att utveckla ”wool-sucking”, vilket är ett beteende som härstammar från behovet att dia. De vanligaste beteendeproblemen hos katt är aggression och olämplig elimination. I ett försök visades att katter som avvänjs vid 6 veckors ålder är mer rädda, aggressiva och misstänksamma mot andra katter och människor, medan katter som avvänjs vid 12 veckors ålder visar minst rädsla i nya situationer och relaterar lättast till både katter och människor. Avvänjningen bör därför inte ske före 12 veckors ålder. En ide som bör implementeras i kattuppfödningen är att separera kattungen från modern under korta perioder innan avvänjningen, då detta ger en mer stresstålig och välbalanserad katt.