Skolvägen ur barns perspektiv : en studie över barns rörelse genom sin närmiljö

Abstract: Att barn har tillgång till en trygg och säker skolväg är grundläggande för barns rörelsefrihet. En bra skolväg har potentialen att öka barns fysiska aktivitet och självständiga rörelse. Att barns perspektiv lyfts och studeras är en del av arbetet för barns demokratiska rättigheter och beskrivs i FN:s Convention on the Rights of the Child. Dessvärre har barns förutsättningar att röra sig fritt i det offentliga rummet har minskat kontinuerligt under årtionden. Rörelsefriheten är essentiell för barns fysiska aktivitetsnivå och för att barn ska kunna leva hälsosamma och aktiva liv. I detta arbete undersöks vad barnen upplever som hinder för sin rörelsefrihet, med skolvägen som utgångspunkt. Arbetet grundas på empirin från ett antal semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med barn från tre olika studieplatser. Studieplatserna utgörs av tre skolor: Semiurbana skolan, Byskolan och Naturnära skolan som representerar tre typer av bebyggelse-kontexter. Intervjuerna i detta arbete visar att flera barns rörelsefrihet begränsas av någon typ av fysisk barriär. Barnen som intervjuades beskrev att de påverkas negativt av biltrafik och till viss del även buss- och cykeltrafik både i fråga om säkerhet och den generella upplevelsen av deras skolväg. Under intervjuerna uttryckte barnen negativa känslor till komplexa trafiksituationer. I allmänhet hade barnen svårare att formulera sig i trafiktäta miljöer och lättare att formulera sig i lugnare miljöer. Även sociala faktorer påverkar barnens trygghet och trivsel på skolvägen. Alla barn beskrev platser i sin närmiljö som de gillar att vara på och de flesta barn kunde ta sig dit på egen hand. Många barn uttryckte också att de gillar att gå och cykla till skolan eftersom de får tid att prata med kompisar, lyssna på musik eller njuta av väder eller natur. För barnen från Byskolan och Naturnära skolan upptar djur och natur en stor del av barnens beskrivningar om både skolvägen och platser de vistas på, men nämns inte av barnen från Semiurbana skolan. Barnen beskrev ofta sin upplevelse av skolvägen utifrån känslor som uppkommit vid specifika händelser och kunde, genom att beskriva dessa händelser, identifiera problem och hinder i den fysiska miljön. Även om alla 13 barn i studien bär på sin egen uppfattning om hur en bra skolväg ser ut, identifierade barnen ofta samma typer av problem i den fysiska miljön. Så här beskrev barnen en bra skolväg: • Barnen föredrar en väl belyst skolväg eftersom mörkret kan orsaka otrygghet. • Skolvägen ska ha slätt underlag eftersom det gör det skönare och enklare att cykla. • Bilar och/eller cyklar ska inte korsa gång- och cykelbana. • Skolvägen ska utgöras av tydligt uppdelade ytor för fotgängare, cyklister och bilister. • Skolvägen ska ge bra överblick över bilvägar/cykelbanor för att barnen ska se trafiken och för att trafikanter ska se dem. • Komplexa trafiksituationer ska undvikas.