Planerarens roll, makt och ansvar i en medborgardialog

Abstract: Målet med denna kandidatexamensuppsats är att undersöka vilka metoder det finns för medborgarinflytande idag samt vilken roll, makt och vilket ansvar planeraren har i en medborgardialog. Arbetet ämnar besvara följande frågeställningar: Vilka metoder finns för medborgardialog i Sverige idag och hur avspeglas demokratin i dem? Vad har planeraren för roll, makt och ansvar i en medborgardialog? Vad har planeraren för inställning till medborgaren och medborgarinflytande? Vilka möjligheter och begränsningar har planeraren vad det gäller att påverka medborgarens inflytande i planprocessen? Syftet med kandidatexamensarbetet är att öka förståelsen kring planerarens inflytande och möjligheter i planprocessen och medborgardialogen för att hen i framtiden ska kunna axla sin yrkesroll på bästa tänkbara sätt. För att besvara frågeställningarna har en kvalitativ litteraturstudie samt semistrukturerade intervjuer med tre yrkesverksamma planerare gjorts. I uppsatsen konstateras att planeraren och andra aktörers makt, roll, och attityd är avgörande för medborgardialogens utveckling, samt att förväntningar, förtroende och förståelse har stor betydelse. Arbetet visar att planeraren idag har en kommunikativ roll i medborgardialogen och ofta fungerar som samtalsledare, utan att ha någon egentlig utbildning inom området. Planeraren förväntas dessutom att ha tekniska expertkunskaper. Rollen som samtalsledare ifrågasätts såväl av litterära källor som av intervjuade planerare, istället förespråkas en extern moderator. Då planeraren ofta står för val och genomförande av metod för deltagande ges hen en stor informell makt, ett stort inflytande på medborgarens påverkansmöjligheter samt demokratins upprätthållande. Arbetet visar på en problematik och tydlig skillnad kring medborgarinflytandet i teorin och i verkligheten. Mycket pekar på att den vanligaste formen av det lagstiftade samrådet är stormöte som snarare handlar om informationsspridning än om dialog med medborgarna. Metoden upplevs inte som representativ och det är svårt för medborgaren att få något verkligt inflytande. Samtidigt lämnar lagstiftningen, framför allt när det gäller översiktlig planering, inte särskilt stort utrymme för andra dialogmetoder. Enligt litteratur- och intervjustudier är planerarens inställning till medborgarinflytandet generellt positiv men något kluven. Det framkommer att planeraren upplever en problematik i medborgarens oförmåga att förstå helheten av planprocessen samt att ha ett långsiktigt perspektiv på planeringsfrågor.