Hur mjölkfettet påverkas av olika utfodring av mjölkkor

Abstract: Mjölkens fetthalt är en viktigt ekonomisk faktor då producenten får ett högre avräkningspris med högre fettprocent. Fetthalten påverkas av flera olika faktorer men påverkas enklast och mest effektivt med olika fodermedel. Mjölkfettet kommer från flera olika källor, dels direkt från fodret, dels från nedbrutet kroppsfett och dels från mikroorganismerna i våmmen. I den här litteraturstudien var syftet att undersöka hur vanligen förekommande fodermedel i Sverige påverkar fetthalten och fettsyrasammansättningen i mjölken. Då komjölk innehåller många olika fettsyror fokuserade det här arbetet på några av de som är viktiga för humanhälsan. Utfodring med grovfoder ökar fetthalten i mjölken genom det höga fiberinnehållet vilket ökar produktionen av ättiksyra i våmmen. Fetthalten minskar med en ökad andel kraftfoder i foderstaten vilket beror på att kraftfoder innehåller en hög andel stärkelse vilket ökar produktionen av propionsyra i våmmen på bekostnad av ättiksyra. Fettsyrasammansättningen i mjölken påverkas mycket av de olika fodertyperna. Nivåerna av de hälsofrämjande fleromättade fettsyrorna är högre i mjölken vid utfodring med gräsensilage jämfört med hö och i synnerhet konjugerad linolsyra och α-linolensyra. Rödklöverensilage ger ännu högre värden än gräsensilage men bete verkar vara det mest gynnsamma grovfodret. Kraftfoder tenderade att öka andelen mättat fett jämfört med grovfoder men däremot är det inga stora skillnader i fettsyrasammansättningen mellan olika spannmål. Havre och korn ger lägre fetthalten medan majs ger högre. Ibland utfodrar man med växtoljor som är ett effektivt sätt att öka nivåerna av fleromättade fettsyror i mjölken. Däremot minskar fetthalten med ökad andel olja vilket beror på sänkt fibersmältbarhet i våmmen.