Smittrisker vid internationell transport av hästar : en studie av afrikansk hästpest, ekvin influensa och ekvin virusarterit

Abstract: Den internationella handeln med hästar och hästprodukter samt de internationella tävlingstillfällena ökar stadigt. Detta leder till att den globala transporten av hästar ökar vilket i sin tur ger en förhöjd risk för spridning av sjukdomar och infektionsämnen. Några av dessa infektionsämnen är afrikansk hästpest, ekvin influensa och ekvin virusarterit. Afrikansk hästpest är endemisk i östra och centrala Afrika, den sprids med hjälp av mygg av arten Culicoides spp. Det har setts att sjukdomen kan spridas mellan länder exempelvis vid import av zebror. Det finns ingen behandling mot afrikansk hästpest, men det finns vaccin. Vaccinet har dock inte visats skydda fullt ut mot infektion och sjukdom. Ekvin influensa finns spritt över nästan hela världen. Där influensan är endemisk används vaccinering för att motverka sjukdomen. Men utbrott av sjukdomen har påvisats även hos vaccinerade individer. De enda länder som anses fria från ekvin virusarterit är Japan och Island. Internationell spridning av sjukdomen kan nästan alltid härröras till internationella transporter av infekterade hingstar eller infektiös sperma. Hingstar som smittats av viruset kan bli kroniska bärare och då utsöndra viruset veneriskt. Genom att vaccinera icke-bärare och ston kan sjukdomens spridning hindras, men vaccinering är endast tillåtet i vissa länder. För att hindra att de hästar man transporterar ej bär med sig några infektiösa agens är det viktigt att ha en noggrann kontroll över den internationella transporten. Trots att tävlingshästar på elitnivå är de som reser mest utgör de förmodligen inte den största smittrisken. Detta tack vare att dessa hästar i regel hålls under ständig övervakning och dess hälsostatus monitoreras noggrant för att de ska kunna prestera på topp. En större risk är förmodligen de hobbyhästar som importeras eller de hästar som tävlar internationellt men på lägre nivå. Ägare till dessa hästar besitter ofta ej samma kunskap och därmed noggrannhet som de som jobbar professionellt med hästar och tävlingar.