Cultivation potential in Hambantota district, Sri Lanka : a minor field study

Abstract: Populärvetenskaplig sammanfattning: För att öka tillgången på mat och att generera arbeten och inkomster är det angeläget för utvecklingsländer att öka produktionen inom jordbruket. En förutsättning för detta är att eliminera produktionshinder genom att dels förbättra jordbruksmetoder, dels identifiera olika områden som är lämpliga för olika typer av jordbruk. Denna Minor Field Study (MFS) är utförd inom det befintliga Sida/SAREC-finansierade forskningsprojektet ”Regional Development in an Open Economy – a comparative study of Hambantota and Gampaha districts, Sri Lanka”. Syftet är att, utifrån både en kvalitativ analys av intervjuer och en kvantitativ lämplighetsklassificering av jordmånsgrupper, undersöka odlingspotentialen i studieområdet. Studieområdet ligger i distriktet Hambantota i den torra sydöstra delen av Sri Lanka. Tjugosex intervjuer genomfördes av både bönder och administrativ personal, och analysen tyder på att även om det är omöjligt att öka jordbruksarealen så verkar det vara möjligt att öka skörden, att växla mellan olika grödor och speciellt mellan våtris och banan. Lämplighetsklassificeringen av jordmånsgrupperna genomfördes, med hjälp av ett poängsystem, i relation till de fysikaliska och kemikaliska kraven hos våtris och banan och inkluderar följande fem jordmånsparametrar: bördighet, dräneringsförmåga, textur, djup och pH. Resultaten visar att tre av de fem stora jordmånsgrupperna i området till en viss del är lämpliga för odling av våtris och att två till en viss del är lämpliga för odling av banan. Ett enkelt test av klassificeringen visar att 96.4 % av den totala våtrisarealen faller inom området med lämpliga jordmåner. Trots begränsningar ger denna klassificering en bild av hur det ligger till, och framförallt visar den att en noggrannare och mer genomarbetad framtida oskarp lämplighetsklassificering är möjlig.