Setting transfer prices on low value-adding services

Abstract: OECD:s nuvarande riktlinjer för internprissättning saknar tydliga och otvetydiga instruktioner för prissättning av specificerade transaktioner och utformandet av riktlinjerna har istället styrts av en ambition om att tillämpa den metod som med tanke på omständigheterna i det specifika fallet ger det mest lämpliga resultatet. Detta stora tolkningsutrymme har lett till svårlåsta tvister, nekade avdrag för kostnader samt skattebetalare som i slutändan drabbas av dubbelbeskattning. Av denna anledning inledde OECD ett nytt projekt med fokus på koncerngemensamma tjänster och hur dessa ska hanteras internprissättningsmässigt. Målet med OECD:s projekt var att etablera en huvudregel för koncernintern fakturering av vissa koncerninterna tjänster. För de bolag som väljer att applicera denna huvudregel ska det gälla en presumtion om att skattemässiga avdrag medges. Genom att etablera en standardmodell för kostnadsberäkningar, allokeringar och dokumentation är det OECD:s övertygelse att en mängd tidskrävande tvister skulle undvikas, förutsatt att de nya riktlinjerna vinner genomslag hos skattemyndigheter. Att OECD tydligt klargör en metodik för att hantera internprissättning av en viss transaktion markerar ett nytt tillvägagångssätt från OECD där organisationen tydligare markerar vad som anses vara ett förfarande utan negativa skattekonsekvenser för olika länders skattebas. Att OECD tar denna roll har i detta arbete funnits vara positivt och samtidigt uppskattat av skattebetalare, skattemyndigheter och andra intressenter. Det innebär dock inte att de kommentarer som lämnats till OECD varit fria från rekommendationer om förbättringar och förtydliganden. Det råder dock inget tvivel om att det är en positiv utveckling när OECD utvecklar rekommenderade standards eftersom en bredare internationell konsensus begränsar risken för dubbelbeskattning.