Växtnäringsförsörjning inom ekologisk odling, kan vi odla kvävet själva?

Abstract: Det här arbetet handlar om växtnäringsförsörjning inom ekologisk odling och det är framförallt näringsämnet kväve som har behandlats. Syftet med detta arbete har varit att ta reda på om det är möjligt att genom odling komma upp i de kvävemängderna som behövs för att täcka huvudgrödornas behov. Detta för att det finns ett behov av att hitta alternativa gödselmedel i ekologisk odling. Framförallt på kreaturslösa gårdar där man inte har tillgång på någon stallgödsel och vill slippa köpa in mängder av dyra gödselmedel. Därför har jag valt att titta närmare på gröngödsling, mellangrödor och biogödsel. Gröngödsling är ett samlingsbegrepp för den typ utav grödor som främst odlas i syftet att ha en gödslande effekt på grödan som kommer efter. Denna typ utav ”odling” innebär att marken tillförs grönmassa genom att den brukas ned. Mellangröda är en form utav gröngödsling, men har en egen benämning för att den har sin betydande tillväxt i mellan två huvudgrödor. En mellangröda odlas alltså när marken i normala fall skulle ligga obrukad. Biogödsel är en restprodukt ifrån biogastillverkningen, som fungerar som ett slags gödselmedel och är godkänt i ekologisk produktion så länge godkända avfall används i processen. Skördar från gröngödslings- och mellangrödor kan användas som substrat i denna tillverkning. Detta har varit en ren litteraturstudie och därför har inga försök på detta ingått. Det jag kan konstatera är att det är svårt att ”bara” odla sig till de kvävemängderna som behövs. Resultaten visar på att det går att uppnå en viss kväveeffekt genom gröngödsling och mellangrödor. Men att det inte täcker behovet till 100 %. Det kan dock vara möjligt att komplettera detta behov med biogödseln. Jag tror genom den här studien att en kombination av gröngödsling alternativt mellangrödor och spridning utav biogödsel kan vara ett lyckat koncept i ekologisk odling, framför allt på kreaturslösa gårdar.