Feromonbaserad inventering av eklevande långhorningsarter i fem habitattyper i sydöstra Sverige

Abstract: Det intensifierade skogsbruket under de senaste 70 åren tillsammans med det ökade uttaget av avverkningsrester s.k. GROT (grenar och toppar) för biobränsleproduktion har lett till att ett flertal av Sveriges vedlevande insektsarter idag hotas av bristen på död ved. GROT utgör ett viktigt födo- och föryngringssubstrat för en rad vedlevande arter vilka kräver kontinuerlig tillgång till lämpligt substrat för sin existens. Denna studie undersökte förekomst av långhorningsarterna Pyrrhidium sanguineum, Poecilium alni, P. pusillum, Plagionotus arcuatus och Xylotrechus antilope i fem olika ekmiljöer i sydöstra Sverige. Detta för att utvärdera dessa miljöers betydelse som habitat för arterna. Jämförelser gjordes mellan behandlingslokaler där skogliga åtgärder nyligen utförts, kontrollområden utan skogliga ingrepp (kantzonslokaler i utkanten av skogsbestånden och skuggiga lokaler inne i bestånden) och två typer av skyddade områden (nyckelbiotoper och hotspotlokaler). Samtliga arter påträffades inom alla habitattyper men behandling var för arterna P. sanguineum, P. alni, P. arcuatus och X. antilope den habitattyp som fångade signifikant flest medelantal individer per lokal och dygn. Kantzonslokalerna fångade ett signifikant större antal individer av P. arcuatus och P. alni än de skuggiga lokalerna och en likadan men ej signifikant trend syntes även för P. sanguineum och X. antilope. Jämförelsen mellan nyckelbiotop och skuggig visade en signifikant större fångst av P. alni i den förstnämnda habitattypen. Hotspotlokalerna fångade signifikant fler individer av P. arcuatus, P. alni och X. antilope än de skuggiga. Arterna gynnas av den rikliga tillgången till färsk död ved på behandlingslokalerna och dessa områden lämpar sig väl som tillfälligt habitat för arterna. Men för att gynna arterna i ett långsiktigt tidsperspektiv så att de skall kunna leva kvar i livskraftiga populationer i produktionsskogarna och i skyddade områden, krävs en kontinuerlig tillförsel av färsk död ved som helst är lokaliserade i ett öppet läge med möjlighet för solljusinstrålning. Åtminstone en del av det GROT som bildas efter skogskötsel bör lämnas kvar tills dess att insekterna har kläckt ut ur veden så att det inte utgör en dödlig fälla. Arbetsinsatser bör även göras för att öppna upp igenvuxna skogsområden så att de utgör mer gynnsamma habitat för arterna. Studien utgör den första feromonbaserade inventeringen av arterna P. pusillum, X. antilope, P. alni och P. sanguineum i Småland och Blekinge och är även den första att inhämta feromonbaserad inventeringsdata om förekomsten av arterna X. antilope och P. pusillum i olika habitattyper. Framtida undersökningar rekommenderas att använda sig av feromonfällor då de utgör enkla och effektiva verktyg för övervakning av specifika insektsarter i naturen.