Vem får vara skalfigur? : en intervjuundersökning om hur landskapsarkitekter väljer skalfigurer till perspektivbilder

Abstract: Att kommunicera gestaltningsidéer genom visualiseringar av verkligheten är väsentligt för landskapsarkitekter. Mänskliga figurer, så kallade skalfigurer, placeras alltid i perspektivbilder och spelar där en nyckelroll. Tidigare forskning visar att de människor som representeras i landskapsarkitekters perspektivbilder inte överensstämmer med de verkliga demografiska strukturerna i Sverige. Personer med utländsk bakgrund, äldre, funktionshindrade och personer som bär kläder som tyder på religionstillhörighet är underrepresenterade i bilderna. Skalfigurer förstärker därför en vedertagen norm i samhället om att de flesta svenskar är vita, unga och utan synliga funktionshinder. Hur platser framställs i perspektivbilder kan få betydelse för vilka som förväntas använda dem. Syftet med det här arbetet är att förklara av vilka anledningar skalfigurer i landskapsarkitekters perspektivbilder inte representerar de verkliga demografiska strukturerna. För att få svar på vilka faktorer som påverkar vilken person som representeras som skalfigur intervjuades fem yrkesverksamma landskapsarkitekter på tre av de fem största arkitektkontoren i Uppsala. Genom intervjuerna framkom deras resonemang om perspektivbilder och skalfigurer. De viktigaste resultaten från intervjuerna visar att urvalet av skalfigurer dels beror på tidspress i projekten och dels på en icke heltäckande bildbank. Intervjusvaren diskuteras utifrån insikten att det på arkitektkontoren är ouppmärksammat att valet av skalfigur kan ha betydelse för samhället. I uppsatsen diskuteras slutligen vad det kan innebära att urvalet av skalfigurer endast representerar en del av befolkningen.