Blandstaden som planeringsideal för socialt hållbar stadsutveckling : en inblick i gentrifierings- och segregationsprocesser

Abstract: Agenda 2030 förespråkar för en socialt hållbar stadsutveckling på global nivå. För att kunna utvärdera arbetet med hållbarhetsmålen undersöks effekterna av dagens samhällsplanering utifrån fem centrala begrepp: social hållbarhet, planeringsprinciper, segregation, gentrifiering och blandstaden. För att kunna implementera hållbarhetsmålen i praktiken på nationell skala har blandstaden antagits som planeringsideal i Sverige. Det går att se som en motreaktion på funktionsseparatisktiska ideal från miljonprogrammets era under 1960- och 70-talen, och har starka kopplingar till internationella ideologier som nyurbanism och mixed-land use. Uppsatsen har påvisat att blandstaden ämnar skapa förutsättningar för en tät struktur gällande infrastruktur och bebyggelse, med ett varierat utbud gällande funktion och upplåtelseform. Blandstaden avser också skapa förutsättningar som bidrar till en socialt hållbar stadsutveckling genom att exempelvis skapa mötesplatser för interaktion mellan invånare i samhället. Dock förekommer planeringsidealet ofta i relativt retroaktiva sammanhang i stadsplaneringen, som ett medel för att motverka segregationen i samhället. Uppsatsen visade emellertid att blandstaden kan bidra till både önskad och oönskad gentrifiering, vilket i sin tur kan orsaka ytterligare segregerande processer i samhället. Således kan blandstaden i olika grad både bidra till och motverka segregation. För att kunna utvärdera hur blandstaden fungerar ur ett socialt hållbarhetsperspektiv, undersöks även teorin i fysiska stadsbyggnadssammanhang. Tre referensstudier med utgångspunkt i Malmö stad visade att arbetet med social hållbarhet ser annorlunda ut i olika stadsdelar, då ett varierat fokus på system- och social integration finns mellan områdena. En tematisering bidrog till en utvärdering av hur blandstaden möter samhällets sociala utmaningar samt vilka utmaningar som återstår med idealet. Resultatet blev en slutsats kring att blandstadens effekter kan se olika ut beroende på faktorer som exempelvis befintlig fysisk struktur samt lokala sociala sammanhang. Aktivt arbete mot gentrifiering sker i särskilda stadsdelar i Malmö stad, medan den förblir okommenterad på andra platser. Ett antal källor framför riskerna med att förlita sig för mycket på geografisk determinism, och att förändringen av människors fysiska förutsättningar inte räcker för att uppnå social hållbarhet. Samtidigt visar andra källor att utformningen av den fysiska miljön är avgörande för att det ska finnas utrymme för sociala interventioner. De två angreppssätten måste således leva i symbios med varandra för att uppnå bästa resultat.