Is TPM a dirty word? Digital rights management-systems and video games within the EU

Abstract: Dator- och TV-spel är relativt nyligen introducerade och komplext utformade verk, vilket innebär en utmaning avseende upphovsrättsligt skydd. I huvudsak består ett sådant spel av ett flertal olika upphovsrättsliga alster, inkluderande programvaran, som är oupplösligt sammansatta i en och samma produkt. Detta leder till att den upphovsrättsliga klassificeringen varierar beroende på aktuell jurisdiktion, då harmonisering ännu inte har uppnåtts inom EU avseende sådana verk. Den upphovsrättsliga klassificeringen av dator- och TV-spel påverkar tillämpligheten av EU:s upphovsrättsliga skyddsåtgärdslagstiftning och därmed även utvärderingen av de elektroniska system (DRM-system) som används för att förvalta digitala rättigheter. Då denna utvärdering utgör en signifikant del i detta arbete, var ett försök till klargörande påkallat. Det visades att det föreligger indikationer på att dator- och TV-spel inte bör betraktas som enbart programvara, utan snarare bedömas vara en komplex sammanslagning av olika intellektuella verk. Den snabba tekniska utvecklingen har gjort det jämförelsevis lätt att få obehörig tillgång till och nyttja upphovsrättsskyddat material, vilket resulterat i en växande illegal konsumtion av dator- och TV-spel. För att motverka detta och skydda sina ensamrätter nyttjar rättighetshavare vissa system för elektronisk förvaltning av digitala rättigheter, DRM-system, avsedda att begränsa eller helt förhindra obehörig åtkomst och användning. Av de rättsligt skyddade verktyg som används uppfattas särskilt de tekniska skyddsåtgärderna (TPMs) av legitima slutanvändare som alltför restriktiva då de både begränsar åtkomst till och komplicerar användningen av dator- och TV-spelet, inbegripet handlingar som inte kräver rättsinnehavarens tillstånd. Effekten av implementerade DRM-system, särskilt TPMs, på den illegala konsumtionen och på slutanvändarnas attityder illustreras som ett led i utvärderingen av de facto effektiviteten av TPMs. Det hävdas att TPMs inte tillräckligt effektivt förhindrar den illegala konsumtionen, och vissa forskare vill även mena att användandet av TPMs kan öka omfattningen av upphovsrättsintrång, sprunget ur ett växande missnöje med dessa inom dator- och TV-spelar forum. En annan aspekt av implementering av DRM-system, särskilt TPMs, är den potentiella konflikt som uppkommer genom att rättighetshavarens fundamentala rätt till egendom ställs mot slutanvändarens fundamentala rätt till yttrande- och informationsfrihet. Detta berättigade en utredning av huruvida TPMs gör intrång i slutanvändarens fundamentala rättigheter, och, om så är fallet, ifall detta kan anses utgöra en otillåten kränkning. Det framkommer att TPMs kan anses göra intrång i rätten till yttrande- och informationsfrihet, men rådande rättspraxis finner inte att sådana intrång innebär otillåten kränkning, men verkar däremot inte helt prekludera denna möjlighet.